Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•338
— Håll till godo, kamrat!
ropade lian till den ensamma
fågeln: Kom ned och .It, hår
ftr nog för oss båda.
— Tack, nej jag är ej hungrig.
— Tänk på den långa
färden bara, jag bar visst aldrig
varit i det fremmande landet,
men man har sagt mig att det
ftr en lång, lång, lång väg.
— »Tag vet det.
— Du ftr lycklig du som
får resa, bland oss sparfvar
brukas det icke, annars vore
det nog godt, ty här i norden
blir det allt kallt ibland och
svårt om smulorna. Det skall
vara ett skönt och rikt hind
dit ni resa.
— Mycket, skönt.
— Och rikt?
— Mycket rikt.
— Och sommar året OM?
— Hela året.
Då förstår jag icke
hvarföre du ftr så ängslig i dag.
— Ack, käre vän, det
skönaste. land, den hetaste
sommar, den rikaste föda kan ieke
göra mig glad, jag reser
ensam. ...
— Ensam! Tusentals läglar
qvittra på grenarne der, alla
resfårdiga.
— Ja, ensam, ty far och mor
och alla mina bröder och
systrar hafva blifvit dödade och
den enda syster jag eger har
fått sin vinge skadad så bon
i j kan flyga med oss. Är jag
ej ensam dä?
— Jo, det är du i sanning,
lilla vän! Och hvar ftr din
sjuka syster?
— Tvenne goda barn togo
värd om henne, hon ftr der
inne i den röda stugan vid
vägen.
— Då kan du ju vara lugn,
I nästa vår kommer du åter.
— Ja, i vår!
— Lycka på resan!
— Tack, tack!
— Hvem tackar du?
frågade en skata och trippade lätt
på foten i gräset.
— En vänlig sparf, svarade
den lilla fågelen.
— Man ser att du ftr ung!
skrattade skatan försmädligt;
sparfvarne äro för det mesta
elaka djur.
— Denna har likväl ett
medlidsamt hjerta.
— Akta dig, der komma två
menniskobarn, se till att du ej
får en pil i bröstet.
— Ah nej, dessa äro dc
soin vårda min sjuka syster.
— Så, så. Var då
öfvertygad 0111 att du i nästa vår
får qvittra på hennes graf.
Adieu!
Bort Hög ekntnn skrattande,
men ack! huru ondt den gjort
den lilla ensamma fogeln, lion
hade hoppats på barnens
raed-lidsamma hjerta, på våren och
återseendet och nu — Skatan
hade tagit hoppet ifrån henne.
Barnen satte sig vid vägen,
nära gärdet.
Der sitter en ensam li-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
