Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•346
oländig trakt, liarn borg och
tnOrk skog, såsom största
delen af Elgö. Lisnlill sprang
öfver berg oeh (bilar, tilldess
hon blef alldeles röd af
var-men, och fann ingen k.11 la, ty
det var cn torr sommar, oeh
vattnet hade försinat. Till slut
blef hon trött och saktade
sina steg, och hur bon gick
under de mörka furorna,
begynte bon tänka så underliga
tan-knr, som hon aldrig tänkt förr.
Ilon tyckte att de nöga träden
sågo så besynnerligt ned uppå
henne, och hon kände sig sä
ensam, så ensam uti hela den
vida verlden.
Då prasslade något i
grenarna ofvanför henne, ocli hon
hörde en pipande röst, som
sade till henne: hur går du så
ensam, Lisalill, och hvar är
din hjertanskär?
Lisalill såg upp och såg
ingen annan, än en lijerpe, som
satt på den gungande grenen
af en gammal björk. Då blef
hon förskräckt och begynte
springa, oeh i detsammn
snaf-vade hon öfver en trädstubbe
ocli kratsch, der låg
hennes lerskål i tjugu bitar. Adjö,
skäl!
•Ja, så var det. Nu
väntade farfar allena i båten, och
med hvad skulle Lisalill
hämta vatten att släcka hans törst?
Lisalill satte sig på stubben
och började gråta. Då hörde
hon åter en annan röst, som
kuttrade inellnn träden: bur1
går du sä ensam. Lisalill, oeh
hvar är din hjertanskär?
Lisalill såg sig omkring oeh
märkte ingen annan, än en
ekorre, boiu tittade förstulet
fram mellan grenarna nf en
lummig irran. Detta förtretade
henne. Hvad angick det ekorrn,
om hon gick allena i skogen?
Så vände lion honom ryggen
och gick åt ett aunat. häll.
Men hon hade icke gått långt,
innan hon tredje gången
hörde samma fråga: lmr går du
så ensam, Lisnlill, och hvar är
din hjertanskär? — Och nu
var det en skön, okänd fågel
med guld pä vingarna, oeh
han flög högt i hiuimelens blå.
Hvad är det för dumheter?
sade Lisnlill. Farfar sitter i
ekstocken och väntar på
vatten, och jag har slagit sönder
vår enda skäl.
— Ja. men hvar är din
hjertanskär? frågade guldfågelen i
det blå.
— Nå, så den kan vara
för-träfleligt dum! sntle Lisalill.
Vet han intet, att jag häller
nf niin farfar mer än någon
annan på jorden? Oeh ändå
frågar hnn efter min
hjertanskär!
Lisnlill tyckte det vnr
ganska onödiga frågor, och så gick
hon tillbnkn mol stranden, för
ntt uppsökii farfar. Men fick
hon vara i fred? Jo, pytt!
Nil begynte alin träd oeh
buskar och stenar fä lif omkring
henne. Sjelfva stubbarna fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
