Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•347
ljud, sjelfva lingonriset
prasslade under hennes fötter, oeh
de grå, mossiga bergen
sue-knde under henne: Lisalill,
Lisalill, hvar är din
hjertans-kftr?
Det tyckte Lisalill gick
nästan för långt, llon tog till
fötter det mesta hon kunde
och skrek i förtreten åt alla
sidor: hör på den dumma
skogen! Ilör på de pjollriga
hcrgen! Lirum larum pyttehej I
Så kom hon till farfar i
ekstocken. Ack ve, sade hon,
nu har jag slagit sönder vår
skål och har intet vatten åt
farfar! — Ja, så är det,
puttrade gubben, så är det, när
inan skickar barn till bys. Men,
kära barn, hvar har du dröjt
så länge?
Lisalill berättade hvad hon
hört uti skogen. Kry dig
intet derom, sade farfar; det är
bara tissel-tassel i träden, når
grenarna slå inot hvarandra,
och det betyder att vi i
morgon få regn. En hjertanskär,
hvad är det för enfaldigt prat?
— Ja, men jag har ändå en,
sad’ Lisalill.
— Kisscn har du!
— Då blir det två, farfar.
Ty du är den andra.
— Nå, det kan så vara.
Men tag nu vår lilla toma
smörbytta oeh gå än engång
att söka mig litet vatten, ty
jag är förträffeligt törstig.
Lisalill tog smörhyttau och
begynte ånyo sin vandring i
skogen. Nu var det tyst
omkring henne, ja så tyst, att det
var nästan för tyst. Oin jag
ändå hörde en grönsiska
qyit-tra. tänkte Lisalill vif| sig sjelf.
Men fåglarna voro stumma,
och sä kom Lisalill till en
nyponbuske, hvars första
blommor just slagit ut. Ack, hvad
de doftade förunderligt skönt!
Lisalill bröt en blomma, för
att hämta åt farfar, mon der
stod något skrifvet på bladen,
och när hon begynte stafva
i-hop strecken, se, då var det
densamma frågan: hur går du
så ensam, Lisalill, och hvar
år din hjertanskär?
— Jaså, är du nu också der
med den dumma, historien?
sade Lisalill och slängde bort
blomman. — Jag kan ej
begripa hvad som kommit åt
skogen. Har ban intet något
bättre att tänka uppå?
Så gick bon vidare, men fann
ingen källa. I stället fann hon
det som hon icke sökte,
nemligen alla berg och buskar
och trädstammar och gröna löf
fullskrifna med densamma
evärdeliga leda frågan: hur går
du så ensam, Lisalill, ooh hvar
år din hjertanskär?
— Nej, nu är skogen rent
af tokig; jag får låf att
blunda med ögonen, menade
Lisalill. Och så knep bon hop
ögonloekon det mesta hon
kunde, men litet måste hon kisa
emellanåt, för att cj snufva på
stenarna. Ändtligen kom hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
