Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•350
J måsten lofva mig ett ändå
Om vackra sagor J önsken fä —
Nu stundar vinter, den låte domnar
Och liksom fjäriln på drifvan somnar,
Som vinterhimlen af norrsken strålar,
Så /liten skolgossens kinder målar.
■J lofven sländan med hand och mund
Att fliten älska från denna stund;
Ett godt beslut eder lycka br inge!
Till tack jag smeker ur med min vinge.
Nu är min skymningsvisit till ända,
Farväl! vi råkas helt snart kanhända.
. tillin.
På bergets höjd!
(Återblick öfver skogen.)
Nu hafva vi således
vandrat med hvarandra öfver den
herrliga skogens berg oeh
höjder, hafva genomtågat de
tysta, undangömda dalarne och
hafva till slut kommit upji på
det högsta berget i nejden,
hvars hela klipphufvud
skådar vida omkring ofvanom alla
högre toppar!
Här skola vi ännu till slut
på vår vandring stanna några
minuter och från höjden
kasta en blick ned öfver skogen
vid våra fötter.
Tätt inunder oss resa sig dc
mörka granarnes toppar,
längre burt skimra boKskogarnes
och de ärevördiga eknrnes
präktiga kronor i solskenet.
Berget på hvilket vi stå, är
fast granit. Kanske jordens
eldmakter, för otänkbara tider
tillbaka, smältit det och drif-
vit det hit upp; kanske det
först uppstod genom vattnets
aflagring, likasom kalkbergen
rundtomkring med sina
förstenade musslor, — och att det
först sednare förändrade sin
form oeh sitt utseende — hven}
kun afgöra det?
Men i hvarje full var dess
väldiga klippgestalt till cn
böljan kal och ödslig, solen
lyste vidare omkring blott nà
den nakna stenen. Så är uet
ännu i dag, när jordens
vulkaniska krafter någonstädes
höja en ny ö ur hafvet eller
då oceanens vatten drager sig
tillbaka från ett korallref.
Här uppå bergets höjd
träffa vi ännu den nakna stenens
första bebyggare: de prydliga
lafvarne, dessa växtrikets smà
gnomer. Likasom dvärgarne,
enligt sagan, ännu fortfarande
hamra och arbeta i bergets
inre sä hafva lafvarne, derup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
