Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341»
Jag sätter mig på din ljusa lock
LUV An ni, yngst uti denna /lock,
En bit från brasan du får dig sätta,
Din slända tål ej rid sådan hetta.
Men inqen saga i dag jag bringar
JUott skymningsprat, förrän bort jag svingar.
Jag kan er helsa från berg och dal!
Min vackra björkskog står tyst och kal,
Dess gröna löf som sä ljufligt susa
J sommarvärmen, nu vissna rusa
På stormens vinge, som omildt tog dem
Och med i hvirflande ringdans drog dem.
Jag gret i regnet en osedd tår
I)å jag till trädgården flög i går,
Ty se de doftande blommor alla
Från ljufva sommarn, de lågo kalla,
En natt kom frosten, och utan hinder
lian kysste dödsfärg på deras kinder.
Jag såg bror fjäril, min ungdomsvän,
Det var just jemnt att han lefde än.
Hal/frusen satt han vid en rescda,
1 kölden kunde han knappt sig reda.
Mot jorden vingen han tröttad sänkte,
På sommarns korthet han säkert tänkte.
Helt plötsligt mindes då äfven jag
Hur kort den mättes, min sommardag;
Jag mindes grafven i vinterns drifva,
Och höll just på alt helt sorgsen blifva
Jag tänkte: Slända, du måste svärma
Till barnavännerna, att dig värma!
Nu är jag här — och bland storm och snö
Jag tänker aldrig, nej aldrig dö.
Jag tänker flyga emellan eder
Och ofta slå mig vid brasan neder,
Jag lofvar välja så många nätta
Små sagor, dem jag er vill berätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
