Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
han yxen i sten, så ntt (ler
Hug en stor V»11 nr bettet.
Lisalill sprang allt hvad hon
förrrfådde, oeh riktigt, der satt
farfar iinuu neil väntade i
ek-stoeken! Hvar har du varit
så länge? bannade ban.
Lisaüll berättade om det ena
oeh andra oeh huru hon
funnit silfverskålen, men om
sjömannen satle hon ieke ett
enda ord, ty hon hade alldeles
glömt, att det fanns någon
sjöman i bela verlden.
— Nil skall du dricka,
farfar! utropade hon och höll
skålen för gubbens läppar.
Farfar drack oeh glömde,som
alla de andra, det ban hade
kärast i verlden; (brt var hans
ögons ljus. Han fann det
alldeles i sin ordning att vara
blind ocb mindes ieke mer att
han någonsin skådat solen,
månen, stjernorna, den blå sjön
och den gröna skogen-
Undertiden satt hafvets
konung i sitt sjögröna slott och
väntade förgäfves sin dotter
tillbaka. Då ntsände ban
hafstrollet för att uppsöka lienne,
men trollet vände åter med
det budskap, att Unda
Marina glömt allting och Höt som
en tanklös våg på det vida
hafvet. Konungen vredgades
och förvandlade hafstrollet till
en klippa i Finska viken: der
förliser nu månget skepp, når
det stormar om hösten. Men
dermed fick ban ieke sin
dotter tillbaka. Hon blef borta,
och konungens skägg blef af
saknad och längtan silfvergrått.
Lisalill rodde hem med sin
farfar, oeh det var allting som
förr. Farfar haml not,
Lisn-salill band visplar och lade
ut nät. Så göra de än i
denna dag. Men Unda Marinas
silfverskål såldes till
guldsmeden, oeh hvem kan säga hvar
den sedan bar hamnat ?
Kanske har någon köpt den till
gråddskål för kaffebordet och
förundrar sig öfver att alla,
som dricka derur, förgäta så
snart det som förr varit dem
kärast i verlden.
Stundom kommer den unge
sjömannen roende till stranden
vid Lisalills stuga och ser så
sorgsen upp mot det lilla
fönstret. Men Lisalill känner
honom icke: hon binder på
vis-plarna ocb lyssnar på träden,
sotn sjunga derutanför: hur
är dti så ensam, Lisalill, och
hvar är din hjertanskär?
— Ja, den som det visste!
svarar Lisalill och ville så
gerna skratta deråt, men se,
det kttn bon ju icke. Der är
ändå någonting, som hon icke
riktigt förstår.
O du lilla guldfågel, som
sjunger sä skönt uti
Itiinme-lens blå, sjung ännu engång
desamma orden för Lisalill,
och sjung dem för Unda
Marinas våg i det strandlösa
hafvet! Kanske de höra dig,
kanske de dock få sitt tninne
tillbaka! Z. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
