Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•370
Ut i skog, om c i tiden drog
Kall och hemsk, om regnet slog
Eller solen brändt.
Vallande, i skog han gick
Dagen om med solig blick,
Sjungande bland bergen.
Skall för dig jag sqvallra om
Hvarifrån hans i)lädja kom,
Och den friska färgen ?
Han var nyttig — det var
allt,
Nyttig; fast han frös och svult
Kunde han arbeta.
Mors välsignelse han var,
Och ett stöd för gamla far.
Kunde mer han veta f
Muntert sprang han mig förbi,
Sorglöst glädtig, frisk och fri.
Tyst för mig jag tänkte:
Arbetskraftens vilja god,
Fattigdomens fasta mod,
Herren Gud dig skänkte.
Lilla vän, ditt hem ej armt
Saknar intet, söker varmt
Dig mo t stormar skydda.
Lär dig arbete i tid!
Arbete bär ljus och frid
Med lill hvarjé hydda.
. t ■ tal in.
Ett uppdrag at
Trollslän-dan, frän en ung liten
flicka.
Vaokrn, glada Trollslända!
Du leker ju ofta ofvan
vattenyran af någon af de inånga
klara sjöarna, som finnas i de
vackra skogarne i vårt kära
Finland — ieke sannt, du gör
det? — och gör det rått ofta?
Oeh skulle du då, någon
vacker morgon, se der i gröna
skogen någon glad, sjungande
Hicka, så flyg lill henne, sått
dig på hennes nxel (hon nänns
nog ej jaga bort dig, äfven
om hon tyckte ntt du gått till
väga väl litet ogenerndt,) och
tag då tillfället i akt, när du
så beqvämt hvilar hos henne,
och Imska till henne så här:
„Svlvia, du gladn flicka! vet
ntt du oj är den enda, som
njutit nf vackra morgnars
friskhet och fägring i skogen. Vet
du, ntt der högst uppe i norra
Österbotten äro morgnarna
stundom så obeskrifligt vackra
och då, vet du, har det händt
rätt ofta, ntt der vandrat liten
Linnea och några hennes
vänner ute i skogen och de ha’
så frCydats och njutit, som du,
nf nil morgonens och naturens
friska behag. Dock vilja de
ej påstå, att de varit lika
bittida ur säng, som du, raska
Sylvia, men sena ha’ de ej
heller varit, ty vet du, ilå de
gått der mellan skogstufvorna,
så har den tidiga morgonens
ljufva behag cj än alldeles
flyktat, om ock de väna elfvornas
lätta Qät redan utplånats från
den daggfriska marken.
Den lilla Österbottniska
Linnea tackar dig hjertligt för
„En sommarmorgon i skogen".
Den innehöll alldeles hennes
egna tankar och tycken. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
