Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Ra. beslöt hon ntt göra
ilet du lind — ntt lAtadig
veta, ntt liten Linnea just
funnit detsamma som du, bästa
Sylvia — att Gud är
obeskrifligt mägtig oeh god. oeh
att Han dock skänkt vår jord
— men främst värt kära
Finland — sà mycken, mycken
skönhet, hvaröfver vi aldrig
nog kunna fröjdas och aldrig
nog kunna tacka Honom".
Se så, snälla Trollslända!
se nu till ntt du oj må flyga
förbi den glada Sylvia då hon
således väl aldrig finge min
helsning. Gif akt! Jag vill
beskrifva henne för digl Hon
år en liten flicka, dock oj så
alldeles liten — du förstår —
hon vandrar fram sin våg så
munter och glad, det både ser
och hör du, ty vet du, hon
sjunger vackra och glada
visor för „den majestätiska
skogen" — det har hon sjelf
berättat. Nu känner du henne
nog — ja, kanske ären ni af
gammalt bekanta, Sylvia och
du! efter hon gaf dig „En
sommarmorgon i skogen" att
föra till Finlands barn? Och
säg henne ännu en sak,då du
t|äflar henne, säg bonne, att
jag tror, att vi skulle bra
komma öfverens med hvarandra
och vara så glada, sä glada
tillsammans, om vi engång
träffades hon och jag, Sylvia och
Linnea.
Den gyllene gåsen.
En fattig bonde hade tre
söner, ingen uf dom var just
försedd ined så rnyekot
förstånd, att de kunnat gifva bort
deraf; men de häda äldste
voro mycket högmodiga och
trodde, att de voro särdeles kloka
menniskor och att blott den
yngste var dum, emedan ban
var godmodig och hjelpsam
och aldrig skröt mod sig sjelf.
Do kallade honom derföre
Dumlingen.
Då ville den äldste cn dag
gå i skogen och hugga ved
och fadern skulle gifva honom
en yxa dertill.
— Du är cn drummel, sade
fadern och förstår dig just på
saken, du kommer hem med
ett sår i foten. Men
drummel n gaf sig ingen ro innan
han hade yxan och skrattade
i mjugg åt fadern.
Då ban gick till skogen
stop-pnde modern en bit kaka i
lians ficka, så att ban skulle ha
någonting att bita på, ifall ban
fick aptit, ty den riktiga
frukosten hade ban redan ätit
hemma.
I skogen möter han cn
gammal, isgrå gubbe, som ser
riktigt uthungrad ut. Denne bad
honom:
— Gif mig elt stycke af diri
kaka; jag är mycket hungrig!
— Håller sjelf tillgodo med
min kaka, svarade ban och
gick vidare oeh började
hugga på ett träd, men vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
