Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flygeln och taflan.
Det var en vacker salong.
Gardiner, luftiga och hvita som
snömoln, speglar klara och
glänsande som insjöar, doftande
blommor i krukor och vaser,
så man kunde tro sig vara i
trädgård och lampan i tnkcl
lyste som solen öfver allt. ilet
vackra, öfver speglar, gardiner,
purpu rförbängen och mjuka
mattor — det var som i ett
féslott.
Omgifven af bela denna
herrlighet stod flygeln mörkbetsud
ined blanka messingsrullor
under fötterna och två granna
medaljer på brädet, ofvanför
klaviaturet.
Den hade stått der i
mänga år och sett hvarjehanda af
det som passerat i linset,
hvarföre den också räknade sig till
familjen. Man hade spelat
mången glad polska för
barnen och mången vacker psalm
om Söndagarne. På dessa
tangenter hade äldsta dottren
tagit sina första stapplande
toner och sedan under årens lopp
alla dc öfriga små, som nu
vuxit stora. Nu kunde de
redan spcJa långa sonater ocli
orimligt konstiga capriser,
något stapplande kom icke mera
i fråga.
Det var icke underligt om
flygeln då såg litet gammal ut
och om tonerna ej klingade så
mjuka och fylliga som förr.
Ännu återstod der en liten som
ieke lärt sig att spela, det var
lilla Sylvia, ined de bruna
flätorna och de glada ögonen.
Flygeln gladde 6ig åt att fä
känna hennes mjuka små
Ångrar på sina tangenter och
hennes lätta fot på »in pedal.
Den hoppades att Sylvia
hvarken skulle slå sönder någon
sträng 60111 dc starka,
sjelfs-våldiga gossarne ibland gjort,
ej heller göra sura miner åt
fingeröfningarnc som några af
flickorna ibland gjort. Nej,
Sylvia var cn sådan snäll och
låtthändt liten flicka, hon
skulle visst vara flitig och
försigtig. Ofvanför flygeln hängde
en stor tafla i förgylld ram,
den var flygelns bästa vän och
förtrogna. Do hade bott i den
vackra salongen långt, förrän
speglarne och gardinernc, de
hade sett tvenne nya öfvertåg
på möblerna och tvenne
lampor ombytas först fotogcne och
sedan petroleum, dc bådo sett
döttrarno som små flickor och
sönerna som små gossar, de
voro således gamla vänner.
Också hade de lummiga
träden pä taflan bleknat något,
himinclens blå färg
fördunklats och stenarne mörknat. Do
bruna korna som botade det
alltid lika rika gräset vid
bäcken stodo dock lika feta och
lugna som förr och kalfven
som höjt upp bakbenen för att
göra ott lustigt skutt hade
ännu icke kommit sig att hoppa
till, utau siod allt pä sina två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
