Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•107
trenne gånger nio<1 <*n yxe. sA
nlr Engelbrekt störtade död
till jorden. Sedan lian dess?
Utom mi8sluind1nt den döda
kroppen begaf ban sig bort.
medtagande Engelbrekts ffdje
sotn fångar.
Ryktet om den föröfvade il
I-bragden spred sig snart öfver
hela Sverige. Bönderne sökte
intaga mördarens fasta slott,
inen det motstod alla deras
bemödanden. t’tan strafi’ blef
dock Måns Bentsson
ingalunda, tvärtom förtärdes ban
under sin Återstående lifstid nf
de bittraste ajclfförebråelser ocli
samvetsqval. Ej heller hade
de mägtige, som gladde sig
öfver befrielsen från en farlig
medtäflare, någon varaktig vinst
af det ohyggliga dådet. Den
slagne hjeltens ande och motl
lefde i bönderne, såsom
berättelsen om de derpå följande
händelserna visar, och vi skola
en annan gång förtälja, huru
Sturarne och Gustnf Wasa
trädde i Engelbrekts spår.
Folket glömde ej heller ntt
visa sin mördade anförares lik
den heder det kunde. Under
strida tårar upptogs den
älskade höfdingens kropp och
fördes till < )rebro kyrka der den
bisattes. lians redlighet, och
oskuld stod i så varm
hog-komst, att man berättade oin
underverk, hvilka skulle skett
vid hans graf, lika som vid
helgonens. Holmén der ban
mördades bär ännu i dag hans
namn. oeh de gamle visa der
på den skarpa sanden af
solhettan förbrända gräset,
sägande, att intet mera kan växa
på den jord, der Engelbrekts
oskyldiga Idod flutit.
För få år sedan aftäcktes
en dyrbar och vacker
minnesvård, hvilken svenska fojket
låtit på en allmän plats i
Örebro uppresa såsom en
taeksnm-hetsgärd åt den redlige,
oförfärade folkvftnlige
frihetskämpen Engelbrekt.
En helsning.
Du snälla Trollslända!
vågar jag ännu engång besvära
dig? ack, ja! jag vågar det;
ty jag ser för väl att du är
min vän — samt att du så
gerna vill framhviska ännu en
helsning, från din Linnea, till
den glada sjungande Sylvia!
— Flvg nu, lilla, glada,
snälla Slända! till den der Sylvia
— du vet nog hvem jag
menar, och hvar hon finns vet
du också. Säg åt den kära
Sylvia hur’ jag tänker, men ej
hvar jag finns — eller hvem
jag är, ty sådana små
obetydliga Linneor tinnes ju
öfverallt i Finland. Linnea är ju
endast cn liten blomma, som
vexer i skydd af de stora
gnni-la gran ume, i våra vackra
skogar — och der vissnar och dör;
derföre vill också jag vara en
blomma i Finlands skog, vexa
och andas en kort blomnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
