Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
»kittla Guds oändliga vishet.
Att uppenbara denna Är
äfven ilen ringastes herrliga lott.
Då skall du säkert icke tveka,
att detta gräs, som nu
bekläder kärret och ger det. dess
sonmiardrägt, icke förtjenar att
betraktas. Men det kan dn
ej förstå förr, ån du ser med
kunskapens öga. Och
kunskapens öga skapas blott af lång
och trägen läsning.
— Hvad var det, som flög
upp der borta mellan tufvorna,
och som nu sväfvar der uppe?
Det är en större fogel, med
mycket långa ben och en lång
krokig näbb. En sådan har
du då bestämdt aldrig förut
sett.Den hör till vadarenas
ordning och kallas Spof. Den
flög säkert upp från sitt bo.
Låt oss gå dit och se efter.
— — Ganska riktigt. Mellan
tufvorna har den lagat ett
näste af torkad starr, och deri
ligga 4 päronformiga,
oliv-gröna ägg ined bruna fläckar.
Sådana foglar lefva endast på
kärr och sumpmarker. Här
lifnära de sig af allehanda
maskar, som bo i gyttjan under
tufvorna, och hvilka de der
uppsöka med sin långa,
hvassa näbb. Vi skola t. ex. ännu
engång taga upp litet mossa.
Titta blott närmare efter i
mullen, så skall du der i en
qvarter» bred jordbit redan se en
4 à 5 små V2 tums till 1 tums
långa maskar, som äro utan
fötter och gråa till färgen.
Dessa äro riktiga läckerbitar
för spofvarna och andra
vad-foglar. Men efter vi engång
fått sigte pà dessa maskar, så
låt oss litet tala om (lem. Du
|mA ej tro, att de alltid förblifva
sådana fula maskar. Nej, de
af dem, som ej få ett annat
i öde i foglarna» måge, äro
bestämda att engång lefva i en
helt annan rymd, än i dyn och
gyttjan, att fritt sväfva
omkring i den solbelysta luften.
Alla insekter undergå
nemligen sådana förvandlingar. Först
ilro de maskar (larver, såsom
de kallas), sedan ligga (le en
lid orörliga i ett skal (puppa)
och sist bryta de fram genom
skalet, försedda med fina
vingar och ofta granna färger.
Så är det ined den praktfulla
fjäriln och äfven med den
vanliga simpla, grå fönsterflugan.
Dessa larver, som vi nu ha
för oss, utveckla sig ined tiden
till en slags stora myggor med
mycket långa ben, och hvilka,
så stora de än äro, dock
framför våra små myggor utmärka
sig genom den förtjensten, att
de ej sticka. De kallas
vanligen Harkrankar.
Men utom dessa bjuder
k.lr-ret ännu åt sina gäster,
vadarena, åtskilligt af ftn bättre sort.—
! Der borta ser du några
mycket stora foglar af grå färg
med mycket höga ben. De
äro tranor. Hvarmed tror du
j att de äro sysselsatta? Vi
I skola förroskull jaga bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
