Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej der bakom holmarna en
rökpelare uppstiga? Der viel
□dden framskrider ett stort
ångfartyg. Ser ilet ej bra
märkvärdigt ut, der det utan
segel*, utan äror, drifvet blott
af ångans och mnschinens hjelp,
skyndar framåt? Oeh dock,
min vän, om du kunde se den
konst rika, underbara
byggnaden hos en af dessa minsta
fiskar, som ila af och an i
hafvet, hos en af dess minsta
delar, om du kände de dolda
maschiner, som verka vid dess
simning, dess andedrägt, dess
tuggning, om du noggrannt
och ej blott ytligt kände dessa,
så skulle du nödgas erkänna
att detta stora, ståtliga
ång-fartyg dock endast är ett
men-niskoverk; du skulle då lära
känna den största af alla
mästare !
Nu kan det vara tid att
bryta upp. Meu — låtom oss
först än engång kasta en blick
c o .
öfver det oändeliga hafvet!
Ser du hur uiiljonertal vågor
vandra på dess ban, likasom
menniskorna gå fram pa
lifvets ocean! Men blott en sol
lyser öfver dem alla och
förlänar dem skimmer och glans
i lugn och storm! — Nu, låt
oss gå!
Den bedröfliga pingsthögtiden.
(Siam bünUclge).
En af de många landttungor
soiu st räcka sig
från*österbottniska kustlandet ut i Österbottens
I
ö-rika skärgård kallas
„Mo-nås-udden", och består af en
af berg och kärrland
omvexlande skogstrakt, af flera versts
bredd och längd. — Invid en
af de Boiteuhafvets vikar der
denna landttungn tager sin
början ligger en liten by Monäs
och det var hår den sorgliga
händelse tilldrog sig våren 186(>
som jag nu vill berätta för
»Trollsiändans" läsare.
»Mamma, mamma, får jag
följa med," ropade en liten icke
fyraårig flicka som kom
springande efter sin moder, då
denna dagen före pingst på
morgonen förde sina kor på betet
i skogen.
»Omöjligt, kära barn,"
svarade modren, »du har ju sà
litet kläder på dig, och det
blåser så kallt. — Vänd 0111 till
hemmet genast."
Detta svar var icke alldeles
i den lillas smak. Ett par
stora tårar rullade nedför den
runda kinden oeh den lilla
tycktes icke hugad att vända
tillbaka till det ett stycke
derifrån belägna hemmet.
Modren inväntade då barnet
oeh nedsatte det på en sten
invid den till skogen ledande
vägen under sträng tillsägelse, att
der invänta modrens återkomst.
Modren återvände efter en
stund, men barnet fanns icke
mera qvar pa stenen. Hvart
hade ilet. hamnat? —1
»Måhända har det ledsnat att
vänta och gått förut hemåt", tänk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
