Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
te modren oeli fortsatte il er-i
före lungt vftgen till hemmet
I hemmet liaile dock ingen
sett barnet sedan det gick bort
efter modren och någon
upplysning om detsamma kunde
der således icke vinnas. — En
sorglig aning grep modren,
kanske hade flickan, då hon
ledsnat att invänta modren,
styrt sina steg åt samma häll
som modren och förvillat sig
i den stora oeh vilda skogen.
Med en dödlig
förskräckelse sprang modren tillbaka ät
skogen för att söka det
förlorade barnet. — Hon hoppade
från tufva till tufva, från den
ena bergshöjden till den
andra. — Skogen genljöd al dén
gråtande, modrens klagande
stämma: „ Kajsa, Kajsa, mitt
barn hvar är du!" men endast
»le aflägsna bergen återgåfvo
ekot af barnets namn, om
möjligt i ännu sorgligare ton än
modren uttalade desamma. Af
barnet erhölls intet svar och
något spär efter den förlorade
kunde icke upptäckas.
Sedan modren länge och väl
sprungit omkring i skogen tills
hon blef belt och hållet
utmattad, återvände hon till
hemmet och snart voro såväl fadren
som det öfriga husfolket
stadda jemte modren på spaning
i skogen, hvilket dock aflopp
lika fruktlöst. — Längre fram
pa dagen uppbådades
innevånare till skallgång och denna
fortsattes tills sent på natten,
men några spår al’ det arma
barnet kunde icke upptäckas.
Våren 18(5(5 var ovanligt
kall. Isynnerhet voro
dagarna före pingst mycket kalla
till följd af den rådande
nordliga vinden, och särskildt var
kölden kännbar vid hafskusten
der vinden förde kyla i land
ifrån de vidsträckta isfällt som
betåekte Bottenhafvet.
Så hjertslitande det än var
för modren att veta sitt lilla
halfklädda barn irra omkring
i den vilda, kalla och
sumpiga skogen uniler den kalla
pingstnatten, kunde hon icke
afhjelpa detta. Kägon hvila
kunde de arma föräldrarne icke.
få, då de visade uti hvilken
tröstlös belägenhet deras barn
befann sig. — Så snart
morgonrodnaden böljade färga
skyn, fann den de tröstlösa
föräldrarne ånyo i skogen,
genomkorsande densamma i alla
rigtningar.
Mcdlidsamma grannar oeh
byamen deltogo begge
pingstdagarne uti det förlorade
barnets efterspaning; men alla
ansträngningar voro förgäfves,
och då skymningen annan dag
pingst, på aftonen lägrade sig
öfver mark och skog
aterväu-de de sökande till byn, med
den sorgliga vissheten all ilet
arma barnet skulle, ifall det
ännu lefde komma att
tillbringa tredje natten uti skogen.
Ehuru föräldrarna numera
uppgifvit allt hopp oui att me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
