- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-52. 1870 /
141

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

I;» hemmet. Tu tututu tutu!
Posten reser vhlnre, vitinre s;l
långt vägen räcker. Ibland
hemtar (len sorg, iblnnil glädje.
Stackars skjutshäst! Du får
spring?» och anstränga dig för
ntt hemta brefven med dig,
bncke upp och backe nod, i
balfen, i gyttja, i snö, på
tunga sandhedar, sällan får du
hvila. Stackars postiljon! du
får frysa och tröttna många
gånger; i regn oeh köld och
hetta och mörker måste du
resa, natt och dag utan rast,
utsatt tör många faror, dåliga
vägar, svag is, skcngalna
hästar, mörka skogar, vargar och
röfvare. Om julen är posten
allra mest välkommen. Ack,
hvad alla kappsäckar och
postväskor da äro fulla uiotl
rekommenderade oeh
orekom-menderadeoch registrerade
pa-kotter, det ena
hemlighetsfullare än det andra! Men
postil-jonen har det ej för godt.
Ofta får him sjelfvasle julnatten
skaka pä den knaggliga
landsvägen. sörja för armar oeli
ben och dessutom akta alla
de dyrbara postväskorna och
kappsäekarue att intet blir
horttappndt eller bortstulet.
En mörk vinternatt bände
att tvenne karlar störtade
fram från skogen, medan
poston långsamt stretade upp
fölen brant backe.
Skjutsgossen började skrika och gråta,
hoppade neil frän kärran oeh
»yilde. Postiljoncn manade pa

hästen Och sökte försvara sig
med sin värja. Mon
karlarne voro djerfva oeh ryckte åt
sig en tung väska, hvarefter
do gåfvo hästen ett dugtigt
piskrnpp och skyndade
tillbaka in i skogen. Hästen
skenade i vild fart uppför
backen oeh utåt vägen ända tills
dou stadnade vid nästa
station. Postiljonen undersökte
sina kappsäckar; mod förfäran
märkte ban att den
bortstulna väskan var den som
innehöll flera penmngebref. Hvad
skulle ban göra! Det blef
rättogång om saken, polisen
sattes i rörelse, men
väldsver-karne blefvo icke upptäckta.
Skjutsgossen hade varit så
uppskrämd att him icke visste
någonting säkert utan svarade
alldeles orätt. Skenet var
e-inot den stackars postiljonen
och ehuru ban icke kunde
fällas, kände han likväl tungt att
nian icke mera hade
förtroende för honom. Mot våren
roste samme postiljon åter
förbi don dystra skogen der
rånet skett. Vägen var gropig
och ojemn, poston hade dröjt
allt för länge pä resan, nu
ville de skynda på farten,
hästen ryckte till, (let ena hjulet
sjönk djupt ned i ott hjulspår
och kärran stjelpte,
postiljonen blef kastad öfver diket
midt in i ott. djupt enris-snår.
Mannen stötte sill hufvud mot
en sten och sargade ansigtet
pä ciirisbuskarno. Han för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:43:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1870/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free