Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
tnig om alin möjliga bruk som
blifvit antagna bland
kamraterna »och hvilka små
pysar-nc i er klnss nlls ieke förstå
sig på," sade han.
Herbert lindé först denna
termin kommit in i vår
skola, men för sina goda
kunskapers skull fått gå förbi de två
första klasserna, lian var en
tyst oeli stillsam gosse, med
ett blekt oeh sjukligt utseende
och det berättades att ban var
mycket fattig. Man sade att
han låste så flitigt för att snart
kunna bli i stånd att försörja
sin moder oeli sin lilhi syster.
Gottfrid, deremot, var en glad
och sjelfsvåldig: gosse, mycket
pratsam oeh tillgänglig,
hvarföre jag också fortare blef
bekant med honon. Han
berättade mig om sitt hem; sin
lilla ridhäst, om sina föräldrar
och syskon, 0111 theatern der
ban varit och om mycket soin
var roligt att höra på llan var
också omtyckt af kamraterna
för sitt glada lynne och
vänliga sätt. En gång hade vi
sprungit oss trötta med våra
bollar och hade slagit oss ned
i gråset framför skolhuset, då
vi bemärkte Herbert som satt
uppe på en stege oeh läste.
»Den är då en bokmal",
sade en af gossarne, »ban tager
sig aldrig lof".
»lian ger sig ingen ro förr
fin ban blir professor", satle
en annan.
»Kanske vill ban »gnida li-
lles" hos lärarne" sade en
tredje-
»Ah nej, ban vill bli
primus, det är bela soppan",
sade en fjerde.
Detta förtröt in ig; ehuru jag
dittills ej mycket befnttat mig
med Herbert, var jag dock nu
ledsen öfver detta förtal.
»Unn är fattig", sade jag
dristigt, »det veten J, och
läser lör att snart, kunna
försörja sin mor och sin lilla
syster".
»Det är sannt", sade några
gossar, andra skrattade och
yttrade ännu ett och annat
gäckande ord, sedan bröto vi
upp och gingo i klassen. Mot
afton då vi gingo hem kom
jag att dä samma väg som
Herbert, lian var nu litet
meddelsammare än vanligt nch
icke så förskräckligt allvarsam.
Vi kommo nu till en bodn;
»vänta ett ögonblick, jag har
ett pakett. ätt afhemtà här",
Bade Herbert och sprang upp
för trappan. Ilan kom
tillbaka, belastad med ett som
det tycktes ganska tungt
pakett.
„Låt mig bära dina böcker",
sade jag.
Han tackade och räckte mig
dem. Derigenom kotn jag att
gå ända fram till hans port,
ehuru det var en liten krok
för mig. Då jag lemnade
honom böckerna, tryckte ban
varmt min hand och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
