Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18! I
ka! en riktig pensions fröken!
är du rädd för arrest... hvad!"
Ami ra lyck|e, jag ändå ieke
hade så alldeles orätt, men de
vågade icke högljudt såga sin
mening; resultatet blef, att
man skulle välja en annan
eller i värsta fall skicka bara
en vers, men når
morgondagen kom, talade man hvarken
om ritning eller verser och
hela händelsen blef glömd.
Snart inträffade någonting som
djupt smärtade mig. Herberts
mor hade icke mera råd att
hålla sin son vid skolan. Han
var nödsakad att öfvergifva
sina studier och lära ett
handtverk. Utom det att jag nu
förlorade honom som
skolkamrat, bedröfvade det mig, att
han, soin så älskade sina
böcker, måste lemna dem.
På mina lediga stunder
besökte jag ofta Herbert. Ilan
sade då ibland, till hälften
skämtande:— är du ej
besvärad af att, som din vän,
erkänna, en fattig
urmnkarelär-ling?"
„Fattigdom får oj åtskilja
oss", brukade jag svara och
vi fortforo att vara lika goda
vänner som förut. Jag
lånade honom böcker och vi
låste tillsammans om
Lördags-och Söndagsaft jiarne. Herbert
fann också tillfälle att på
lediga stunder studera, så alt
lian äiiilä slutligen kunde taga
en examen oeli blifva
tjensteman.
Vår vänskap har sedan
blifvit pröfvad på många sått i
sorg och i glädje, men den
har stått bi, när något
missförstånd uppstått, hafva vi
öppet talat vid hvarandra och
allt har blifvit, bra igen. Nu
äro vi båda gamla gubbar, men
äro, likafullt, hvarandra så
kära som David och Jonathan.
__—il-
Karl den tolfte.
(Fort», fr. mo a’l).
Bristen på munförråd var
ganska stor, och man
väntade med otålighet Levenhaupts
ankomst, emedan han skulle
medföra foror med lifsmedel.
Som dock håren ej kunde stå
stilla på ett ställe, och denne
skicklige general blifvit
uppehållen af svårigheter, lick
tsaren tillfälle att kasta sig öfver
honom med bela sin styrka.
Det kom till en synnerligt
blodig ocb hårdnackad strid iler
svenskarne, ehuru besvärade af
en tyngande påpackning och
tross, en bel dag höllo lit mot
(le femdubbelt starkare
fienderne. Vid mörkrets inbrott
innehade de samma ställning
som förut, men måste trötts
sin trötthet tåga vidare för att
ej blifva omringade af
flertalet. Derunder kunde ej
furorna skyddas, utan gingo de
förlorade. Karl drog sig at
söder till rikare nejder och
Isåren följde tålt efter. Att
locka ryssarne titi en verklig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
