Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 IM I
öppen strid var Karls syfte;
lian böljade derföre belägra
Pultava, men blef
olyckligtvis sårad i venstra foten, dà
ban någongång efter sin varia
blottstålde sig för fiendens
kulor. Nu beslöt sig Peter för
ett slag som utkämpades den
26 Juni 1701) ocb afgjorde
nordens öde. Svenskarne
voro underlägsna till antal oeli
utrustning, emedan denna
mycket liilit under de föregående
svårigheterna; de segrade
e-mellertid på några håll, men
denna vinst hade ingen
varaktighet då ledningen var
bristfällig; den ene gaf befallning
om ett, den andre om annat.
Karl var sjelf närvarande i
slaget, sittande på en bår, som
bars af tvenne hästar. Då
soldaterna började vika, lät
han föra sig dit, och de
stadnade; detta h jelpte dock ej stort,
emedan ryssarne med det
samma trängde fram på andra
ställen. Tsaren begrep allt för
väl hvad donna strid gällde,
och gjorde allt för att
uppmuntra de sina; på en
präktig springare red ban genom
lederna och manade folket till
tiipperhet; en kula gick genom
hans hatt, en annan splittrade
lians sadelknapp. Hans
bemödanden gynnades äfven med
framgång; någrasvenskn
truppafdelningar skildes från den
öfriga hären och måste
nedlägga vapen; de andra st redo
med samma mod som de plä-
gade, men hvad båtiule väl
det? För hvar fiende, som föll,
trådde flere i stället:
svenskarnes förluster åter ersattes icke,
och de, som ej stupade, blefvo
uttröttade. En af de hästar,
hvilka buro konungen
träffades af en kula och störtade;
gardisterne fingo i stället
taga båren på sina axlar. Snart
blef dock äfven sjelfva
bär-*ängen splittrad af kulor, så
att Karl måste roed den tjockt
omlindade foten sätta sig till
bäst och skynda från
strids-livimlet. Hans omgifning
lyckades förmå honom att stiga
i en vagn och begifva sig bort;
generalerne gjorde hvad de
kunde, för att rädda
spillrorna af hären. I striden hade
Karl förlorat inemot femtusen
man, dels fångne dela döde,
jemte många fanor. Resten
af svenska hären tågade
undan ät söder och kom till
Dnje-perfloden.
Här måste, en bitter
skiljsmessa inträffa; konungen var
tvungen ntt gifva efter för
sina generalers böner och
begifva sig öfver floden;
lemnade qvar sina troirna bussar,
med hvilka han hittills delat
lust och nöd. Han fick ej
mera återse dem, ty kort efter
lians afresa anlände ryssarne.
Den svenska bären utgjordes
väl nf omkring 14,000 man,
men desse utmattade af
mödor och sår, samt dertill
ne-derslngne gcnont att hafva för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
