Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot slutet af år 1718
inträngde Karl åter i detta land oeli
böljade belägra Ristningen.
Fredrikssten, som ligger invid
staden Fredtikali»Id.
Arbetena pådrefvos med ifver och
nian hoppades intaga platsen
inom kort. Första söndagen
i Advent den 30 november
red konungen mot iiftonen
efter sin vana för att betrnkta
de nyaste löpgrafvarne.
Klockan var 8, och fältet
upplystes endast af skotten ocb
brinnande beckkransar. Karl steg
upp på vnllen och låg, med
armarne stödde mot
bröstvärnet och betraktade fästningen
och de sina; öfre delen af
kroppen saknade allt skydd mot de
Kringflygande kulorna. I
löpgrafven, nära konungen stodo
8 till 10 officerare; en af dem
had konungen stiga neil från sin
farliga plats. Ilan lofvade
också göra det om en stund, och
officernrne sade hviskande sins
emellan: Jåt honom vara; ju
mera man varnar, desto mera
blottställer ban sig".
Klockan led redan mot 9 och allt
innehade Karl samma ställning.
Herrarne i löpgrafven
rådgjorde med sakta röst, huru de
skulle kunna förmå honom att
komma ned, då man
plötsligt förnam ett ljud, såsom
nf en sten kostad i gyttja. I
det samma nedsjönk
konungens hufvud i kappan, venstra
banden gled utefter sidan, men
kroppen blef liggande i sam-
um ställning som förut.
»Herre Jesus, kohungen är
skjliten!" utropade härvid en
officer; en iiniinn ryckte Karl i
kappan, men intieri rörelse,
intet svar förspordes. Liket ni
dings, och man såg nu ntt en
karieschkulti gått genom
venstra tinningen vid ögat och
ut genom den högra något
lägre neil; konungen hade legat
med hufvudet lutadt i banden.
För att ej den sorgliga
underrättelsen skulle sprida oro och
villervalla sändes de närmast
stående soldaterne bort, och
man bar hjeltens lik
öfvertäckt till högqvarteret. 11 it
samlades alla de förnämste
ge-neralerne snart, alla djupt
grip-ne nf den aflidnes plötsliga
bortgång. Många hade fått
ögonen öppnade för hans
misstag och fel, men ingen kunde
undgå att inse ntt en ovanlig
personlighet, kanske den
ovanligaste man ännu sett, lemnat
dera. I senare tider har
mycket talats om lönnmord och
försåt, men detta är en dikt;
i sjelfva verket var det för en
fiendtlig kula, som konungen
föll.
En här, bestående till stor del
af finnar skulle samtidigt mod
den kungliga rycka in i
Norge; men från öfra Sverige
öfver fjällen och mot Trondhjem.
Anförare värden tappre
Armfelt soin vi redan känna; och
ban gjorde hvad som stod i
mensklig magt. Då ryktet om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
