Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•2i:>
K fi ris In|i hunnit liir var lian
dock tvungen att återvända, oeli
miste derunder genom »len
oerhördt stränga kölden allra
stör-stil delen al’sitt folk. A|T), 000
man kommo 870 igen till
.Sverige, moBt gamla härdade
finnar, men Äfven flere af dem
genom frostskador förderfvade.
.lag har talat om Karl
såsom krigare, emedan denna
verksamhet upptog så mycket
af lians titi. Emellertid år
denna sida af hans karakter
ej den enda; han var
särdeles verksam för inrikes
styrelsen och vidtog ganska
många goda åtgärder. Under
å-ret 1717, då han mest
vistades i Lund, följde han
sflrde-les noga med professorer nes
föreläsningar i de inest
olikartade ämnen; han hade
likaledes under sin vistelse i
Turkiet visat I of värd t intresse i
denna riktning.
Konungovärdighetens betydelse skattade
han högt oeh förglömde den
knappast; emellertid kunde han
visa sig både artig och
förekommande; i andra fall åter
framträdde krigaren i dagen.
F unga år då han reste kring
sitt rike, hade Karl ej
tålamod att. invänta sitt följe;
sålunda kom han först till
stadsporten och blef, så enkelt klådd
som han var, tagen för nå-
f;on fürridare oeh tillspord oni
tonungen snart skulle
anlända. „Prt ögonblicket,"
svarade han och red in i staden.
Öfverdådigt oeh otåligheten
kunde ibland hafva lustiga
följder; så hände det en gång att
han i hastigheten sköt ned en
ko, som spärrade vågen för
honom. Egarinnan
börjadegrä-la och hotade att klaga för
kungen: Karl blef förlägen
och bjöd ersättning. Under
tiden kom sviten fram, och
gumman vände sig till den
grannast klädda i flen fasta
tro att det vore konungen, men
blef upplyst om misstaget.
Under Karls sista lefnadsår, då
han en gång skulle rida från
norska gränsen till Skåne
råkade hästen slörtn. Ilelt lugnt
tog kungen sadel, pistoler oeh
sin obetydliga packning på
axeln oeh vandrade vidare.
(Forts.)
Gåta.
Vi fästa våra läsares
uppmärksamhet på ett folk, som redan derföre
förtjenar allmänhetens intresse,
emellan det Öfverallt är tongifvande.
Detta folk, sinn liör till Negerraeen,
härstammar frän ett uiörkt fuktigt horn.
Det har alltid en far eller en mor.
mon aldrig föräldrar och kominer
könlöst till verlden. Det oaktadt består
det af endast fnlk uied hufvud, delta
är doek lätt ofta tomt och isynnerhet
hos dem hvilka gälla mest. Ingen af
dem liar annar eller lif, ju de
för-iiäiuuste ha ej ens ben. Del simplare
folket har endast ett hen, hvilket än
dinglar nedåt än djerft höjer sig mot
himlen; personer som blifvit
välsignade med två hen begagna dessa
alldeles icke sä som vi. utan vända,
liksom kautsehukmannen, det ena nedåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
