Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Al! Lördagen d. 16 Juli |ii/l),
En liten läckermun.
„När nian Är gammal, oeli
ensam i verlden, sà gör det
ens ||jerta godt att ha* en
varelse ait älska oeli omhulda",
brukade mamsell Janette
säga oeh dervid kysste bon sin
lilla Aniie midt på nosen. Hvem
varAinie? Jo det var en
ganska vigtig literi person. En
person som sof på
saiiunets-Kudile oeh spisade stek oeh
grädde, som fick laga sin
middagslur i mamsell Janettesfamn
medan hon knypplade spetsar:
en person hvars minsta
önskningar uppfylldes. Arnie var
mamsell Janettes lilla knähund,
gul med svart nos oeh hvit
„bricka," icke just vacker, i
andras ögon, men en
veritabel hundskönhct i mamsell
Je-nnettes tycke; inte just
särdeles hygglig heller, ty den
hoppade upp ]iå soffor och
sängar, skällde och morrade och
liet alla fremmande, föraktade
mjölk oeli bröd etc., men i sin
matmors tycke var Ainic söt
och snäll, ty den älskade
henne, föl jde henne vid hvarje steg,
slickade hennes händer, sof i
hennes famn oeh åt ur
hennes tallrik. Hon behöfde den
och återgäldade dens
tillgifvenhet genom att dugtigt
skämma bort den. Mamsell
Jeanette hade en liten, liten
pension, sextio år på nacken och
en svng helsa. Der var icke
mycket att slösa på, men hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
