Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
jo morgon måste Antie la "öl
grädde, och hvarje middagstek,
det kunde ieku hjelpas Oeh
hände i let någongångatt
mamsell Jeanette bestod sitr
plattar, så fick Ainie hrors-lotten.
En gång hände det att Amie
rynkade |iå nosen för det att
steken var För torr; då blef
gumniftft smått förargad oeh
sade: — jag kan verkligen ieke
bestå dig mera sås". Amie,
obehagligt öfverraskad af sin
matmors ovanligt stränga ord,
kröp lyst under soffan.
Detta giek ma|nsell Jeanette djupt
till hjertat. -Kom hit, Amiel
Förlät min älskling! Är du
sjuk? Kom fram, så skall du
fä sås pä steken. Kom fram!"
Steken öfversköljdes med sås,
mamsell Jeanette låg på knä
framför soffan, lockade oeh
had och slutligen beqvärnade
sig Amie till att långsamt
krypa fram. Under kyssar oeh
smekningar bars den till
steken och spisade ganska rikligt
med god apel it.
Eu sotnuiiir hade mamsell
Jeanette blifvit bjuden till en
slägtinge på landet, på några
veckor. Det var ganska
välkommet för den gamla damen,
ty frisk latidtluft skulle säkert
göra henne godt, men —
A-uiie! Mamsell Jeanette tänkte
med förtviflan på det
oförsigtigt! ångbåtsfolket som säkert
icke skulle hafva försyn för
en liten hjelplös hund, hon
föreställde sig en förfärlig ska-
ra al’ stojande Jaiidskusincr"
hårdhåndta gnssnr oeh flickor
med randkängoi’, hvilka
skulle handskas med hennes
älskling och kanske var hennes
slägtinge sjelf en gammal
barbar utan medlidande med
knähundar och favoriter. Och
tänk! alla vallhundar, jagt
bandar och fågelhundar — nej!
Amie kunde ej resa till
landet. Det var en ren
omöjlighet. Men att skiljas virl
Ä-mie ! att lemna den! Och hvar?
Mamsell Jeanette hade få
bekanta och alls ingen til!
hvilken hon vågat anförtro sin
Amie. Hon ville icke gerna
afslå sin slägtinges inbjudning,
emedan denne, en gammal
beskedlig gubbe, ofta tillsäudt
mamsell Jeanette en och
annan ost, några marker smör
och dylikt, nu tänkte ban
göra så väl och förskaffa kusin
Jeanette landtluft. Hvad
skulle hon göra? Mamsell
Jeanette satt oeh såg ut genom
fönstret medan hon umgicks med
sinn resplaner. Dä gick der
förbi en liten prydligt klädd
fru med pigga ögon och en
liten trottsig mine. Det var
mamsell Jeaucttes granne, en
vnkimästarfru som bodde i
etl litet rum väira i väirg ined
i ’
den gamla frun,
„Fru Knutson! Ja, fru
Knutson skall taga emot min lilla
Amie!" utbrast mamsell
Jeanette plötsligt." Hon har
alltid varit så god einot mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
