Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A» 29,
Lördagen cl. 23 Juli
1870.
En vissnad blomma!
Många af er, snià vänner,
minnas väl ännu en liten
„Lin-nea," som sista vintern
korresponderade med „Sylvia" i
Trollslända?!? Det 9r om
henne Sylvia nu vill tala för att
med lilla Sländan skieka en
helsning öfver bela vårt land,
från en af dess unga döttrar,
som, så varmt älskande detta
fattiga land, helt visst med
Guds hjelp skulle blifvit till
nytta för I? inland.
Nu har döden skördat den
späda blomman i Finlands
furuskogar, hennes varma
hjerta har brustit, men dock
lefver hennes kärlek oförminskad
ibland oss, oeh nedkallar än-
nu efter döden en rik
välsignelse öfver Finland.
Det blef Sylvia förunnadt
att ännu en gång se sin vän,
oeh vara närvarande vid
hennes sista stunder. Aldrig har
väl en verklig blomma
vissnat mera fridfullt, mera
lycklig än hon, och aldrig har väl
en renare, oskyldigare
blomstersjäl svingat, sig upp mot
det eviga ljuset. Älskad var
hon af alla, och saknad blir
hon, det är visst, men det
vore synd att vilja kalla henne
tillbaka till oss, nu när hon
är så lycklig.
Hon har ju lefvat nog, för
att känna sig glad och
lycklig, och sjelf sprida sällhet
omkring sig, nu behöfver hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
