Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22U
henne i sträni/ttfte förtroende
oeh uiulcr största oeli
djupaste tysthetslöfte — emedan
gossar aldrig bruka rimtnln
skolans hemligheter — huru
det slutligen gått med
Alfons^ modern n. naglar: Han
hade knappas» i all sin ståt
återkommit till Lyceum,
innan kamraterna omringade
honom, oeh nu ordentligt regnade
en störtsjö af drift, och skämt
öfver hans uß})radei’i,r> samt
isynnerhet öfver de länga,
spetsiga naglarna på hans
fingrar, hvilka voro dem
allesamman naglar i ögat; inen då
Alfons det oaktadt bibehöll dem,
lades unga herrn en vacker
dag ned på skolbänken,
fäst-hölls der af en hop kamrater,
medan bela ilen öfriga
skocken stod grupperad
deromkring och en af dem med en
sax knippsade utaf hvarenda
en af de så omsorgsfullt
vårdade oeli moderna naglarne.
För hvarje gång saxen låt:
knipps! knipps I och en —
nagel föll, uppstämdes af de
kringstående kamraterne ett
skallande liurrah! först då
alla tio naglarne sågo ut som
andra vanliga menniskors,
lemnades unga herrn fri
passage, och kokande af
förargelse samt skauitlat smög sig
stackars Alfons sin väg, hvilket
allt en ung Ivceist aom var
Alariks aldrabästa vän i
djupastehemlighet berättat honom,
då denne mångfaldiga gånger
förundrat sig öfver hvart
Al-fons’8 ..långa tingestar till
naglar tagit vägen?" Men läxan
hjel||te emellertid ; ehuru
fortfarande ordentlig och fin i sin
toilette, uppträdde likväl
Alfons aldrig mer som någon slngs
sprätt, och var visst inte
heller framgent densamma som
lät bli att göra sig lustig om
någon af hans kamrater slog
för mycket pa stort och
klådde sig som en dandy, eller
som ett modelejon; ty fåfänga
och sprättaktigne t tåls nid
rammat i en publik skola,
hvilket äfven denna lilla
berättelse tydligt utvisar.
Stjernornas Språk
af Carl.
En stilla September afton
vandrade jag uti en
närbelägen skog. En ljuf svalka
om-fläktade mig. Aflägset hörde
jag fåglarnas aftonkonsert. Jag
satte mig ned på en redan
stelfrusen tufva riktande mina
blickar upp mot dessa
miljoner stjernor som glimmade
mot mig. Tyst betraktade jag
länge ilen underbara prakt hos
dessa oräkneliga ljus på det
omätliga himlahvalfvet,
tänkande som så, tror du att
stjernorna hafva sitt språk? —
Högt kunna de väl ej
uttrycka sig, som vi menniskor, med
ord, men de tala tyst till
menniskans sinne ined en
oförklarlig makt, och på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
