Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
Tante Em mys sagoi.
Jejana.
Det är till det heta Afrika,
strutsens oeh antilopens
hemland, jag uti vill föra er,
mina snwi vänner. Säkert veten
i äfven alla, att menniskorna
der äro helt svarta, med
ulligt här, och kallas negrer.
På sydöstra kusten benämnas
de kaffrer, och äro svartgrå,
titcil tjocka, utstående läppar
som negrerne; men på Afrikas
sydligaste udde oeh Kaplandet,
äro invånarne ett. gulbrunt,
menlöst herdefolk, och kallas
Hottentotter. Ännu äro en god
(lei af Afrikas innevånare
hedningar, men missionärer
arbeta ifrigt på att låta de
arma menniskorna känna den
gode Guden, och att deras
bemödanden krönas med
framgång, det skola vi hoppas och
bedja; samt alldeles säkert vet
jag, att Otn ni mina små,
älskade vänner viljen bedja lör
dessa stackars, svarta barn der
i det glödande landet, viljen
bedja att edra små svarta och
gulbruna systrar och bröder,
äfven de, må få lära känna
Kristus, såsom j sjelfve, så
hör Gud edra böner; ty än
aldrig stiga renare och
frommare böner upp till Hans
himmel, än från små, oskyldiga
barnahjcrian. Der bodde titi
en tarflig lerkoja i djupa
skogen ett fattigt herdefolk, med
sin lilla flicka Jejana, en
gulbrun, lätt och smidig hottentott
unge, som klättrade i de höga
tamarinderna vig som en
liten apa, och sprang omkring
i skogen qvickt och snabbt
som en hjortkalf. Hennes
klädsel generade henne ej det
minsta, ty den var mycket enkel:
ett bjert eller hvitt
linncskyn-kc kring lifvet, då hon skulle
vara riktigt grann, och röda
glasperlor kring deri
gulbruna lilla halsen, samt lysande,
brokiga blommor instuckna i
(let nattsvarta knollriga håret.
Men mest sågs lilla Jejana
al-dcles som Gud skapat henne,
ty i det. heta Kaplandet
behöfvas ej kläder såsom här;
men sina granna gula och
skarlakans röda blommor lemnade
hon ogerna, och denna
oskyldiga fåfänga kunde hon visst
få ha’, ty den bestods ju
henne af den vilda skogen
rundtomkring.
Från morgon till qväll sågs
den lilla HottentottHickan der
ute i sin kära skog, hvars högsta
träd och ringaste blommor
voro hennes förtrogna
lekkamrater; och aporna der de
klängde från gren till gren,
grinade visst rätt fult åt henne
i-Liland, men voro ej det minsta
rädda för lilla Jejana, den
skygga gazellen spetsade visst
sina öron, då den lilla
varelsen visade sig på dess
område; men den flydde ej;
papegojor och härtnfaglar voro
deremot hennes närmaste
vänner; men aldrig kunde hon
locka någon liten, förtjusande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
