Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eolibri i sin närhet — ile
flögo ögonblickligt bort, som
gyllne och smaragdgröna, eller
purpur och himmelsblå
gnistor, dessa sköna
ininiatvrfåg-lnr, så snart de varseblefvo
den lilla flickan i trädens
grenar der hon smt gungande,
samt hvimlade och sjöng.
Men småningom blef hon
begrundande den stackars
Je-jana; och ofta då hon
blickade upp mot himlen och de
myriader stjernor som glänste på
dess blåa neil, samt tittade upp
mot de skyhöga träden, ocii
blommor och klängväxter vid
deras fötter, längtade, hon att
tt<riktigt få veta hvem som
lagat allt det der?" och hon
vände sig ifrån sina arma,
hedniska föräldrar till sin
gode vän, den gamle negren
David, för att af honom få
veta hvems verk hon såg öfver
och omkring sig. Den
beskedlige svarte visste ändå litet
mer än det lilla hottentott
barnet, samt berättade henne på
sitt konstlösa, enfaldiga sätt,
att den store guden som sjelf
bodde der uppe i det blåa
hvalfvet öfver deras hufvuden,
hade frambragt solen,
stjernorna, jorden med haf och skog,
samt lilla Jejana och allt
skapadt, honom sjelf med, och
att man öfver allt aunat
skulle älska och lyda honom. „Och
det måste min lilla Jejana
rikligt lägga på hjertat sitt, ser
hon;" slöt den gudfuktige ne-
gren: „ty snart dör gande
David och går bort, och då finns
ingen mer boiu påminner
lilla Jejana om sina pligter
e-mot den store Guden."
„Vet den store Guden
också når gamle David skall dö?"
frågade barnet med en halft
sorgsen, halft undrande blick
ur sina svarta, tindrande ögon.
,.Ja, det vet ban visst!" blef
negrens svar.
„Och huru vet lian det?"
sporde ånyo lilla Jejana med
ihärdigheten hos barn som
vilja gå till grunden med allt.
„Aja mej!" svarade den
gamle naift och trohjertadt." Han
måste väl veta huru länge det
skall hålla som ban Jagadt.
Emellertid var nu det första
fröet utsått i den lilla
hedniska flickans själ, det låg der
och grodde hörliga, och ju
mera hon frågade och talade
med sin gamle enkle lärare,
dessto mera ville hon veta,
och längtade nu småningom
af bela sin själ att lära
känna Gud. Negren som sjelf
icke visste mycket mer än hon,
lärde henne likväl följande bön:
..Ilerre hjelp mig! Herre lär
mig!" Ofta då hon var alleua
i skogen och de höga
tama-rinderna och andra den heta
zones träd susade omkring
henne, föll lilla Jejana ned på
sina knän, hopknäppte sina små
gulbruna händer och bad den
bön som hon lärt af den
fromme, enfaldige negren: Herre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
