Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•250
henne ingen till annat än
»lilla »florsprinoessan", och detta
namn hade hon förvärfvat sig
genom sin gränslösa fåfänga.
Hafven j någonsin hört
något om de röda skorna,
hvilka v o ro en ung flicka så kära,
sä öfver allt annat kära, att
hon har dem nå sin egen
moders bcgrafniugsdag, ja. till
och med den dag då hon för
första gången gick till
Herrans nattvard, och för deras
skuld glömde allt annat: sin
syndabekännelse och den
gamle, trogne predikantens
förmaningar, i hvilka ban så
innerligt lade henne på hjertat, att
äfven hålla det heliga löfte
hvilket hon nu gaf sin Herre
i himmelen. Hon hörde icke
ett ord af allt detta, hon säg
blott sina vackra, röda skor
hvilka glänste, i solskenet, som
lyste in genom de höga
kyr-kofenstren; ty dylika präktiga
skor hade ju äfven Princessan
haft som intågat i staden
såsom en Kouungs brud. 1
korthet: de röda skorna voro
föl-flickan mera än Guds ord, och
mera än hennes egen moder.
Hon dansade ined dem belt
sorglöst genom lifvet: men hvad
blef slutet på allt detta? En
dag smög sig en gammal
liggereka som gick på kryckor,
in i kyrkan — det var vår
unga flicka från fordom, och
ångern bragte henne för
första gången åter till Gtuls hus.
Der stod hon gråtande och
vred sina händer da hon
tänkte på den dag, dä hon i
denna samma kyrka gått till
Herrans nattvard och blifvit
välsignad. »Med de röda
skorna," suckade hon sakta,
»började det högfärdiga lif, för
hvilket jag till och ined glömt min
Gud, måtte ban upptaga mig
i sin nåd!" Knappt hade hon
sagt detta så sjönko
kryckorna ur hennes trötta händer,
hjertat stod stilla, hon var död.
Och åter bröt en solstråle fram
genom det höga kyrkofenstret.
och lekte p:i tiggerskans
kalla, bleka anlete. Der lästes
nu en större, blidare, renare
fröjd än på den dag dä de
röda skorna gjort henne så
lycklig; ty den ångerfulla
synderskan hade funnit nåd
inför domaren öfver lefvande oeh
döda.
Nä väl, liksom med Hickan
med de röda skorna gick det
vår Johanna med sin klädning
af silkesflor, llon var ännu
en helt liten cn, dä hon såg
en dylik hos sin kusin,
skräddaren, ty ban hade hemtat den
hos en herre som förevisade
ett kabinett af vaxfigurer,
e-niediin en småsak blifvit
skadad på den granna k låd ningen.
Vanligtvis var den vaxdoeka
som skulle föreställa
drottningen of Saba klådd uti den.
Som den nu låg der på
arbetsbordet, och solen lyste på
den fina väfuaden, glänste den
blå och grön oeli gyllene, kor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
