Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•251
teligcn, så skön som den lilla
Johanna ännu aldrig sett
något i denna verld, oeh hon
utsträckte båda de små
händerna efter den. Men
kusinen gaf henne ej lof att ens
vidröra det dyrbara tyget,
hvaröfver hon bittert gret, oeh ej
på något sätt ville låta sig
tröstas. Då hon sent på aftonen
låg i sin lilla sång oeh
modren sade till henne: „Nu skall
min lilla Hicka knäppa ihop
sina händer och bedja Gud
att Han låter henne bli’ ett
fromt barn!" brast hon ånyo
i tårar och utropade: .,Jag
vill hafva en sådan vacker
flors-klädning, oeh ingenting annat!"
-Den enfaldiga, lilla flickan
förstår ännu ej bättre,"
tänkte modren och tröstade sin
Hanna på allt möjligt sått; men
då ingenting ville hjelpa,
sade hon i obetänksan ömhet:
„Nå, var nu bara tyst och
stilla min älskling, då du först
blir etor oeh förståndig och
riktigt snäll, skall du också
få cn dylik klädning". Först
då upphörde barnets tårar, hon
had sin aftonbön sä som
modren önskade; men hennes
tankar och hela hennes hjerta
lekte kring den glittrande
flors-klädningen och fr ån denna stund
frågade hon ej soin barn
annars bruka: .Moder när blir
jag då stor och får gå i
skolan? eller lära af dig att sy
och hjelpa till i köket?" utan
hon frågade: „När blir jag tlå
stor nog för att få den
vackra florsklädningen?" på
vilkoret att först bli förståndig,
flitig och snäll, tänkte hon ej
vidare, och då Iioii engång var
mycket sjuk, och modren
bittert gret för att hennes kära
barn måhända skulle dö,
jem-rade sig lilla Hunna: „Ack!
om jng ändå först hade fått
min norsklädning!" Då hon
var tillsammans med andra bain
och man sinsemellan talade om
julbocken, samt hvad enhvar
helst önskade sig, sä sade
alltid Johanna: „en
florskläd-ning!" Och när då de öfriga
med förundran frågade: huru
den skulle se ut? så svarade
hon: „som grönt, gult och blått
silke, som spindelväf och
solglans!" då utskrattades hon af
de andra barnen och om
äfven någon bland dein menade,
att också dc kunde få sig en
dylik klädning, så var bela
saken glömd ögonblicket derpå
och de lekte gladt med sina
kastanier, eller lagade
grannlåt af brokiga blomblad,
bandgräs och löf.
.Sådana klädningar bära
endast feerna," menade engång
en liten flicka, för hvilken
Johanna väl för hundrade
gånger beskrifvit den sköna
florsklädningen. Och nu tänkte,
å-ter det fåfänga barnet: .Om
äfven jag ändå skulle vara cn
lee!"
Då nu Johanna oupphörligt
blott tuludc om den vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
