Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lii kammarfönstret, samt
fägnade sig ila ilen glänste oeli
glittrade. Modren som
fruktade något dylikt, liade i
största tysthet bortskaffat hvarje
liten spegelbit ur huset och
tillslöt hvarje afton lika
hemlighetsfullt kammardörren, pà
det flickan icke skulle kunna
slippa ut och låta se sig af
fremmande menniskor. »Detta
lilla, harmlösa nöje att
smycka och pryda sig sjelf en
smula, kan jag väl tillåta henne,"
tänkte den svaga qvinnan, »ty
dervid löper hon ju ingen fara."
Ack, faran var närmare ån
den omsorgsfulla modren
trodde!
Florsprincessan blef ganska
snart trött vid att endast i den
tränga, mörka lilla kammaren
påtaga sig praktklädningen.
»Om jag en enda gång belt
tidig medan far och mor
ännu sofva ginge genom
trädgärden," tänkte hon, »så
hade jag ändå mera glädje af
det glittrande silkesfloret;" oeh
hon ville genast sätta sin
tanke i handling, dä hon
märkte att dörren utanföre var
reglad oeh bon således halft om
halft en fänge. Ritten
grälande nedsatte hon sig på
kistan, i hvilken den förföriska
klädningen förvarades och
tänkte full af harm att féens
sköna gåfva ini hvarken gjorde
henne nytta eller nöje. Men
efter harmen kom trottset:
»Jag gör det ändå!" sade hon
högt: far ser blott sin panna
når hans lim kokar och mor
nickar och blundar
middagstiden, då hon mangen gäng trött
af sitt arbete sitter vid
spinnrocken. Jag skall begagna
mig deraf, och midt pä ljusa,
klara dagen gà ett par slag
upp och ned i trädgården.
Säkert känner mig ingen
menniska i den präktiga
kläduiu-gen."
Sagdt och gjordt! Engång dä
modren just tog sig sin lilla
korta efterniiddagsblund och
fadren kokade lim af
allehanda gammalt läder, kastade
lilla florsprincessan hastigt feens
gåfva på sig, och gick lit i
trädgården, i hvilken hvarken
gräs eller buske fanns, men
der det för tillfället icke
heller fanns några nåt med lim
för att torka, Det är väl sannt
att ingen fanns till som kunnat
se och beundra henne; men
fåglarne som flögo i luften
sjöngo och qvitt råde alla: »skön!
o, huru skön!" åtminstone
trodde sig florspriucessuu
förstå det så. Och dä en
gyllene jordborrare*) ilade bort
öfver den tilltrampade letjorden,
skrattade hon förnöjd: »den
der blygs öfver sin gulgröna
klädning i breild med mint"
»Juh-hej! ropade plötslig!
en klar stämnia högt öfver
henne i luften. Det var en
liten skorsteusfcjiire som satt
•) insekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
