Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellertid varit djupt
bekymrade för sill barn, och tänkte
redan få begråta henne såsom
död, då Bore princessan frisk
(ji h glad åter stod der
framför dem, och tycktes stråla af
inre lycksalighet. Men huru
bestört blef hon ej då modren
sade henne .att hon varit fulla
åtta dagar från hemmet, och
att alla grannar redan sökt
henne både i bäcken och i
skogen. Barnen hade under
tiden nf Pastorn blifvit
upptagna i Kristi gemenskap, och
och florsprincessan hade sjelf
gått miste 0111 denna högtids
välsignelse; ty nu måste hon
vänta ett fullt år. Emellertid
gjorde henne detta ej det
ringaste bekymmer. Raskt drog
hon modren med sig upp i den
lilla kammaren der hennes säng
stod och ropade ined
jublande röst: „Scr du! nu skall jag
ändå bära en florskläd ning,
vackrare ån ens någon
Priu-ccssti bär!" och dermed
utbredde hon feens gåfva för den
öfverraskade.
„lluru i all verlden
kommer du till sådan prakt och
herrlighet?* frågade modren
hell bestört; ..Bevare Gud att
du skulle gå på onda vågar!
hvar har du då varit så
långe!1- Och nu berättade dottren
hvad som händt henne i
skogen, samt förteg ej heller det
hårda vilkor som var fästadt
vid den praktfulla
florsklåd-liingen; ty nu då hon var ä-
garinna nf densamma, tycktes
det henne verkligen
utomordentligt hårdt. Då varnade
modren och bad henne att hon
hellre skulle återlemna den
farliga gåfvan, eller ock sälja
bort den, då bon ännu skulle
kunna få en ganska skön
pen-uingesuDiinn; bärn den kunde
hon likväl aldrig då den ej
passade för hennes stånd och
det torftiga lilla hus, hennes
föråldrarar bebodde. Folket
skulle blott håna hennes
dåraktiga högmod, Ja, ja hon
varnade väl, den goda modren,
inen det vnr alltför lindrigt
för den fåfänga flickan, hon
hade bort straffa sin dotter och
på ögonblicket förstöra den
glittrande väfnaden, så den ej
skulle bringa hennes barn i
snara och förderf: men hon
var en svag mor som ej
gerna ville göra sin älskling be-
O O
dröfvad. Och emedan hon ej
gennst fick vår lilla
florsprin-cessa att behjerta allt det der,
så gaf hon sig för den
gången till freds dermed titt
hennes dotter inneslöt
fceklådnin-geu i sin kista och gaf
modren sin hand derpå att der
skulle den emellertid förbli
och ligga gömd.
Alla dager betraktade nu
Horsprincessan sin skatt och
då hon om aftnnrne var
allena i sitt sofrum, klädde hon
sig likväl uti den och ställde
sig uti de svaga månstrålarne
hvilka föllo in genom det li 1—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
