Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
åter lugnat sig. Mon trädde
fram till helige oeh sade
lör-trytsamt: »hvad ropar du mig
di igen? jng är ju hår."
Modren gnuggade sig i
ö-gonen, „har jag ropat?"
frågade hon ännu i halfsötnn,
»ja, det kan nog hända; men
jag drömde ock så underbart.
Du föll i vattnet, oeh då —
då ropade jag," under dessa
ord insomnade hon åter, men
fasthöll dottren vid kjorteln,
utan att måhända sjelf rått
veta deraf. „Ja, håll du
bara!" skrattade florsprincessan,
oeh smög sig beslutsamt och
sakta ur klådningen som
sålunda qvarblef i modrens
hand, samt kilade bort till
den plats der trolldrägten låg
gömd bakom cn vattentunna.
Ett, tu, tre hade hon kastat
deu på sig, och sprang uu utan
att uppehållas ned till floden.
„0, huru skön!" sjöngo
fåglarne. »Juchhej!" trallade den
lilla skorstcnsfeiaren.
»Kuc-kuk! kuckuk! klang det
nyfiket bort från skogcu
hitöf-ver. „Jn, jag vill titta en
liten smula på mig sjelf,"
utbrast florsprincessan och gick
med snabba 9teg framåt. Vid
flodstranden stod ett halft
murket, gammalt pilträd, hvars
stam i dunkla natten lyste belt
underligt sà att lilla
norspriu-cessan för ofta blifvit rädd för
densamma. Pä detta pilträd
satt stor och bred en ful,
gammal uggla oeh ruggade sina
Qädrar. I början blef
flors-princessan skrämd för henne,
men hennes nästa tanke var:
»hvilken skada att fågeln år
blind om dagen! hon ser nu inte
det aldraringaste af den
präktiga, skimrande féeklädningeii!
Oeli flickan stod vid stranden
— hori lutade sig öfver vattnet:
»O, huru skön 1" sjöngo
fåglarne! BJuchhej!u jublade den
lilla skorstensfejaren! För ett
ögonblick blef lilla
florsprincessan bestört öfver sin egen
fägring!
Då slogo den fula, svarta
ugglans stora vingar kring
hennes hufvud — hon
vacklade, grep ined händerna i
luften liksom för att söka stöd,
och störtade derpå hufvudstupa
ned i det kalla djupa vattnet.
»Mitt barn? hvar är mitt.
barn!" hörde man nu modren
ropa der inne i huset, och
straxt derpå störtade hon med
àngestfiillt vridna händer ut
ifrån dörren: »Mitt barn! mitt
dyra barn! hvem hjelper mig
att rädda mitt barn i" Men
man hörde eller såg ej mera
något af florsprincessan. Blott
cn liten lätt bevingad insut,
glittrande i de underbaraste blå
och guldgröna färger darrade
hit och dit öfver vattnet, och
sväfvade der fladdrande fram
och tillbaka med vingar af
fiuustc silkesflor.
Det var deu stackars, lilla
florsprincessan; ty den 1’ula,
gamla ugglan — landets mäk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
