Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och måsarna flögo med arga
skrik omkring honom, likasom
afundsjuka öfver vår ankomst.
Vi hade ej lått att klifva dit
upp på låsidan; men eget var
det att stå der och utsträcka
armarna mot himmelen, ty nu
var det vår tur att se ut som
jättar på afstånd. Och ända
besynnerligare värdet, att
finna en opilobium och en
vinbärsbuske växa der i en
remna på solsidan bland snäckor
och hafsmusslor. Det
lefvande lifvet söker sig fäste i
sjelfva klippans hårda barm.
Om en stund vände vi från
hafvets üdemnrk till den
bebodda verlden igen, och så
kunde väl denna lilla
berättelse dermed vara slut. Men
det märkvärdigaste har jag
sparat till sist.
Långt efteråt sökte jag
något i gamla papper från 1500
talet och fann der många
sådana ensliga stenar omtalade.
Vid den tiden hände, att flera
bvar råkat i tvist om sådana
skjälstenar, der skjälarne om
våren kröpo upp för att sola
sig och blefvo ett byte för
skyttarne. Derföre voro sådana
stenar mycket eftersökta, och
skyttarne från närmaste byar
tvistade vid domstolen om hvem
som der hade rätt att. jaga.
Det är säkert att Pehr Maths
sten för trehundra år sedan
stod så lågt öfver hafsytan,
att skjälarne kunde krypa upp
på honom, och nu stod hnu
minst sex alnar högre. Så
mycket hade hafvets vatten
minskats sedan den tiden, och
lika mycket ha Finlands
stränder höjts öfver hafvet! Ar
icke detta rätt märkvärdigt?
Men så är det: landet i dessa
nejder stiger hvarje år en half
tum och på hundrade år väl
två alnar öfver hafvet. Då
drager sig vattnet undan,
stränderna vexa till, Finland
eröfrar beständigt nya länder från
hafskonungens rike, och Pehr
Maths sten vittnar, att vårt
land vexer stort.
Z. T.
Gottfrid och Martin.
Den glada och trefliga
sommaren, barnens sköna
hvilo-och glådjetid har snart nått
sitt slut, hösten år redan
kommen.
Visst tyckes det bra
ledsamt för mången att måsta
slu-tn sina lekar hvilka, ehuru de
räckt i tre månader, synas dem
liksom började först i går; men
hvar och en som är Hitens och
arbetsamhetens barn, måste
dock finna att boken fullt lit kan
ersätta bollens och dockans
plats. Den som år i tillfälle
att någon l:sta September
bevista någon skola, kan ickc
annat än såga att barnen
längta dit, ty deras glada ansigten,
deras högljudda hviskningar
sinsemellan äro bevis derpå.
Lilla Gottfrid år en snäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
