Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnns till iln trohet och
hängifvenhet för hvilkas skuld, jag
nödgas försvinna från jorden,"
hånade Rubezahl, „och stenen
der, tyckes mig särdeles
läinp-lig dertill" med dessa ord gick
han brummande derifrån, och
den fremmande såg sig ännu
långe efter honom med en
skakning på hufvudet. Men
nu kommer hufvudsaken, och
j måstcn gifva noga akt, barn:
I Marienthnl står ett litet
bristfälligt hus, med en stor,
löf-rik lind utanför den låga
dörren, och der bodde en åldrig
väfvare med Franz sin ende
son, och sin fosterdotter Rösy,
en stackars fader och
moderlös flicka: Den gamle var nu
sjuk och svag och Franz
måste förtjena bröd för dem
alla tre; det kunde han ock, ty
han var en utaf de vägvisare
hvilka ledsagade resande i
ber-gen, och hade under
sommaren god förtjenst, ty enhvar
tog helst den höflige och
raske gossen, samt anbefallde
honom sedan åt vänner och
bekanta. Men vintertid gick
det mångengång en smula
knappt till i hyddan, emedan
det då ej fanns någon som
ville ledsagas på det snöbe-
täckta lliesenberge, och vid
väfstolen förtjenådes ej
mycket. Rösv var knappt 10 år
gammal och besörjde
mästerligt. det lilla bushållet, men
kunde annars ej förtjena
något, så gerna hon ock hade
gjort det.
Längtansfull! blickade
derföre Franz redan i mars bort
till berget, om ej snön ville
smälta, och alltid var ban en
af de förste nf förnrne, som
steg dit upp med spade för
att skatta bort isen och kasta
bort snön från gångstigen. Vid
ett dylikt, tillfälle balkade ban
likväl engång, och störtade väl
en 30 fot ned uti eti håla
eller graf, så att ban nästan som
död måste bäras in i den
gamle fadrens koja. Sedan den
dagen led hans bröst; ban
hostade nätterna igenom, och
kä-de ofta häftig smärta. Detta
var en stor olycka för den
arme Franz och hans närmaste,
och då nu 6olen omsider vann
och vänligt lyste på berget och
snön smälte bort i tusende små
bäckar öfver stenar och
af-satser, kunde ban ej mer som
förr glädja sig deröfver, ty
ban kände sig sjuk och
döds-matt. " " (Forts.)
HELSINGFORS,
Tbeoüor Sederboluia b ok try c k or I, 1870.
Ffirctcrlt; I. Ifrmhiirgtr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
