Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter ined raska steg I värs öfver
fältet oförmodadt frnm till
henne oeh frågade:
.Huru står det till nioil Franz?
kan |inn ännu ej tilltro sig nog
krafter att i morgon unders
bittida härå en stol till
Zac-ken? det är en rik grefve der
uppe i värdshuset med sin
dotter, de vilja ren kloekan tio
dit upp för att sa solens
uppgång. Den unga fröken har,
som hon vänligt sade, lofvat mig
dubbel bärarelön för den
försummade natthvilan, oeh jag
menar, att vi ej viga låta ilen
förtjensten undgå oss."
„Aek, käre Peter, såg
ingenting åt Franz derom;" had
fliekan med ångestfullt
hopknäppta händer, „han är
ännu mycket för svag och
kunde taga döden på sig, 0111 han
i den kalla morgonluften
måste gå ända upp tillZackenfall."
„Jo, vackert också, din
lilla narr!" utbrast Peter
skrattande, „Franz är ej en
sådan-dertnjölkbakadgosse, och
dessutom är den unga grefvinnan
så smärt och fin, att hon
borde vara lått som en fjäder.
Hvem vet om vi snart igen
få något sà fördelaktigt. Och
ni behöfven det; väl äfven
tänker jag."
.Ack Gud, ja, käre Peter!"
sade Rösy och lade bedjande
sin lilla hand på sin
fosterbroders väns arm — .penningar
behöfva vi visst, men Franz
får ej förtjena dem; tro inig
— ban är ännu för sjuk
dertill, men jas är frisk och stark,
lät mig hjelpa dig att bära."
Peter skrattade högt. Hon
lade förskräckt sin haml på hans
mun, på det ingen derinne i
hyddan skulle höra honom:
„du sade ju sjelf att den
unga grefvinnan är lått som en
fjäder," fortfor hon derpå
ännu mera enträget utan att
låta afskräcka sig af Peters
vägran, .försök derföre blott
engång med mig, käre Peter;jag
skall under hela min lefnad
aldrig glömma den tjenst du
derigenom gör mig."
„Hå, hå, narraktiga barn!
det går nu alls icke an.
Betänk blott att ingen vågar
bära en bärstol som ej har plåt
och nummer, a||llraminst en
qvinna."
— .Men hör nu på mig:
jag skall ikläda mig Franz’s
kläder, så skall ingen känna
mig; dessutom gå vi ju före
dager till berget. Ack, kåre
Peter! gif bara efter denna
enda gång, jag skall äfven så
gerna tillhandagå diri hustru
med livad jag vet och kan,
tag mig blott med, och för
allt i verlden förråd mig
icke, allraminst bör Franz få
erfara det; ban skulle aldrig
förlåta mig."
Peter gjorde väl ännu en
mängd invändningar, men
Rösy smekte och had så länge
tills ban halft trumpet, halft
godmodigt skrattande gick bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
