Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•275
och endast sade henne, att hon
inte v«r riltt klok; men hon
markte redan, att lian skulle
bli svag nog för att ändå
göra henne till viljes. Nu giek
Rösy sakta iu i sin lilla
kammare, och smög sig medan dc
andra ännu lågo i sin bästa
sömn, efter en kort hvila,
försigtigt till dörren och ut. Ilon
hade påtagit sig fosterblod rens
kläder och såg ganska bra ut
i dem. Den bredbardade
hatten, som hon tryckte djupt ned
i pannan, skuggade hennes
ansigte, och Peter sjelf kände i
skymningen nästan ej igen
henne. Raskt ställde hon sig vid
stängerna, ty man hörde
redan de fremmandes röster på
gärden, och kort derpå intog
också den unga grefvinnan sin
plats i bårstolen. Fadren gick
bredvid och en betjent följde
med kappor och utsökta
förfriskningar. Af undseende för
den unga flickan, som gick
der framför stängerna och sä
mycket sorn möjligt dolde sitt
ansigte för de fremmando,
hvilade Peter mycket oftare än
ban annars brukade; men
Hö-sy behöfde ock alltförväl
denna skonsamhet, ty hennes
händer och fötter darrade under
denna våldsamma ansträngning
och blodet bultade häftigt i
hennes tinningar. Då de
efter en god stund ankommit
till det präktiga Zackenfall,
var hon så utmattad att hon
aflägsnade sig några steg från
sällskapet och lade sig i
skuggan på mjuk mossa för att
hvila ut, medan grefven och
hans dotter betraktade
vattenfallet, hvilket i morgonsolens
strålar såg ut som ett.
glittrande briljant fyrverkeri. För
den arma flickans ögon
dansade och gycklade allehanda
sällsamma gestalter; än
rasade en häftig glöd i hennes
ådror, än smög sig en rysning
genom hennes leder, oeh då
lion afhemtades af Peter,
c-tnedan dc fremmande plötsligt
fått det infallet att vilja föras
ännu högre upp till Elbfallet,
kände hon sig dödsmatt; men
Peter tilltalade henne
tröstande: „då det hittills gått så bra,
så håller du äfven ut ett
stycke längre,* sade lian, »kanske
möta vi ock under vägen
Stephan, som i går aftons gick till
snöhålan med ett fat kött, du
kan då byta med honom, och
i Guds namn ga hem. Din
blanka thaler har du redan nu
ärligt förtjenat, och säkert ger
den vackra, unga damen
ännu en liten drickspenning
der-till.- 1
liösy tänkte nå den gamle
fosterfadren der |lemma, på den
gode Franz, och följde Peter
som i en dröm då ban begaf
’sig till bårstolen; men ehuru
hon gick mycket långsamt,
vacklade hon likväl som ett
vassrör af utmattning. En bel
lång timme nödgades hon
likväl hålla ut, iiiiiiin Stephan å-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
