Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’28 fi
gon bittida behöfver den. »Jag
önskar ur en god afton. Ni
bar naturligtvis dessa pengar
i beredskap?
— Nej, svarade arrendator!),
jag linr ieke ens den första
gui-neen, men John Simpson, min
vikarie, har ännu ieke lemnat
hyn: jag skall gà till honom
oeh be att återfå denna
summa samt sjelf i morgon gå i
krigstjenst, om så måste vara;
det är mitt fasta beslut.
Advokaten var långt ifrån
beredd på en dylik
beslutsamhet; ban sade arrendator»! med
en skrymtande röst, att det
långt ifrån var hans afsigt att
driiva honom till en sådan
ytterlighet och att det vore
höjden af dårskap att såder, utan
orsak, stöta hufvudet i väggen.
Ni skulle väl icke vilja hafva
denna jordsmula till er
trädgård, Pricc? frågade ban.
— Jag? sade arrendator!!
den tillhör mig icke: jag tar
aldrig sådant, som icke tillhör
mig.
— Det är sant, det år rätt
oeh myckct bra, sade mr.
Ca-se, men då har ni väl intet
eget intresse i afseende, å den
ifrågavarande jorden.
— Intet.
— Välan! hvarföre skall ni
då visa er sä sträng i denna
sak? Allt hvad jag begår år
att ni säger — — —
— Att det, som är svart är
hvitt, eller huru? Nåväl! Det
år någonting som jag aldrig
tänker göra. mr Case. Denna
gräsmatta lönar ej mödan att
tala om: men den tillhör
hvarken mig eller er. Sedan
denna landsväg funnits till har
den alltid tillhört socknen, och
ingen skall ined mitt
samtycke bemäktiga sig den.
Sanning är sanning och man
måste alltid hälla sig till den:
rättvisa är rättvisa, ocb den
måste lia sin gång, herr
advokat.
— Oeh lag är lag, herr
arrendator, och vi skola låta
till-lämpa den på er bekostnad,
utbrast den öfver arrendatorns
okufliga rättskänsla uppbragle
advokaten.
Med dessa ord åtskiljdes de.
— Men den högsinta ifver och
den dygdiga stolthet som
uppehållit vår hjeltes mod,
kunde emellertid icke göra honom
känslolös. Medan ban
vandrade till sitt hem, tyngde
mänga vemodiga tankar och
betraktelser hans sinne. lian gick
emellertid förbi sitt hem med
fasta steg, då han begaf sig till
byn lör att uppsöka den man
ban hade hyrt i sitt ställe.
Lyckligtvis hade denne ännu icke
förslösa! sina penningar, dem
han utan svårighet återgaf, i
det ban besinnade alt lotten
att gä i krigstjenst fallit pä
äfven mången annan
jordbrukare i grannskapet, som
sannolikt med största nöje skulle gif
va honom samma pris och mà-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
