Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jflgskulle icke vara lika
tacksam mot en så god mor? sade
Susanna sig sjelf i det hon
lutade sig öfver den sofvande
modrens bleka ansigte.
Modrens stickstrumpa
lågo-fulländad pä ett bord bredvid
sängen; Susanna satte sig i
hennes länsstol oeh fortsatte
ined hennes arbete der hon i
gàr lemnat det.
— Det är hon, som lärt mig
sticka, som lärt mig allt hvad
jag kan, tänkte Susanna; och
hvad som är ännu bättre är
att bon längesedan lärt mig att
älska sig oeh att längta att
likna henne.
Da modren uppvaknade,
kände hon sig något styrkt af sin
sömn och utbrast dà hon såg
huru vacker morgonen var: —
Jag drömde att jag hörde
musik, men trumman förskräckte
mig, ty det var signalen till
afresa för min man, som ett
regementesoldater med våld
bortsläpade i det de hotade honom
med sina bajonetter. Men det
var blott en dröm, Susanna;
jag har nu vaknat, och
dessutom sof jag sä tungt.
livad det är smärtsamt att
vakna till minnet af sin
olycka! Småningom återväcktesden
arma qvinnans hågkomster och
hon mindes blott alltför
tydligt huru hon aftonen förut hört
dessa förfärliga ord från sin
nians läppar: »Jag måste efter
tre dagar lemna er". Och hon
skulle ännu hafva velat sofva
och tro, att allt blott var en
dröm.
— Men ban behöfver tusen
saker! sade hon i det hon
hastigt reste sig upp. Jag
måste ställa hans linnekläder i
ordning. Min Gud! jag
fruktar att det år bra sent!
Susanna, hvarföre har du låtit
mig sofva så länge?
— Allt skall nog blifva
färdigt, goda mamma, plåga dig
icke så der, sade Susanna.
Och den arma qvinnan
skulle i sjelfva verket ej ha varit i
stånd att uträtta någonting i
detta ögonblick. Susannas flit och
ömma uppmärksamhet hade
al-drig varit, så af behofvet
påkallad soin nu. Hon fattade
så fort, utförde allt sa
punktligt och handlade ined så stor
försigtighet då hon var
hänvisad till sitt eget omdöme, att
hennes mor lugnt kunde lita
på henne: hon snde att
Susanna aldrig gjorde någonting för
mycket eller för litet.
Den unga flickan var
sysselsatt med att laga fadrens
linnekläder, då Rosa sakta
bultade på fönstret och hade
henne komma uf.
— Huru är det först oeh
främst »neil din mor? frågade
Rosa, då hon såg henne.
— Hon mår, Gud ske lof
bättre.
— Så mycket bättre! Jag har
äfven goda nyheter att förkun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
