Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;nt:i
vertygade ntt de skulle gå der
ur ined seger; Sture oeh lians
stridsbröder ville i det längstn
undvika fitt pröfva
vapenlyckan, emedan ile hade mest
bönder, oöfvndt lolk, som kanske
ej kunde mätt* sig med de
danska krigarne. Slutligen
beslöto de sig dock för ett slag; med
10,000 mon ryckte herr Sten
fram och stod den lf oktober
1471 framför danskarne.
Denna dag gjordes dock ännu intet.
Men tidigt nästa morgon
ställde ban upp sin här i
slagordning. Folket var färdigt
att offra sitt blod för
fosterlandet; först hölls gudstjenst
och sedan tågade härens
huf-vuddel långsamt men säkert
upp mot höjden der
danskarne voro lägrade. En
afdelning sändes oförmärkt på
omvägar för att. taga fienden i
ryggen; som den; dock ej så
fort hann fram, kunde kung
Kristians män först vända sig
mot herr Sten. Huru oförskräck t
än den tappre riddar
Gustaf gick fram med
hufvudbanér, huru än bönder så väl
som riddare trängde pä, så
kunde, danskarne ändock icke
drifvas ur sin fördelaktiga
befästa ställning. Från sjelfva
Stockholm gjordes derunder ett
välberäknad! utfall.
Danskarnes konung skyndade sjelf till
den hotade punkten, och här
vexlades många härda hugg,
Herr Knut Posse som
anförde truppen från staden, blef
svårt sårad, och hans män måste
vika tillbaka; de drogo sig dock
undan endast så långsamt, att
danskarne ej kunde göra dem
skada dervid. Emellertid
hade några borgare helt
oförmärkt under värsta
stridsbullret smugit sig till en bro,
öfver hvilken danskarne fingo gå
om de ville återvända till
sina skepp; bär afs&gade eller
nfhöggo de alla stoekar, som
SMumauluillo bron, så att
denna skulle brista för en större
tyngd. Sedan återvände dc
sakta till staden.
Emellertid hade också
Sture sjelf blifvit tillbakaknstad af
danskarne, och striden såg
o-fördelaktig ut för svenskarne.
Ingen fälde dock modet;
bönderna ordnades ånyo och
rusade upp mot höjden med
fördubbladt raseri. Snart
fladdrade deras banér uppe på
backen och kampens brak förnams
vida omkring; sköldar
klöf-vos oeh hjelmar brusto;
mänga krigare stupade för
svenskarnes pålyxor. Men i
längden kunde ile anfallande dock
ej hålla sig, då alla
fördelarne voro på fiendens sida och
den andra truppen, som
skulle falla danskarne i ryggen, ej
ännu hördes af. Dyrt köpte
kung Kristian denna framgång;
sjelf blef han särad, oeh
många hans tappraste riddare
föllo. Mm så ansågo sig
danskarne också nu fullt visse om
segern och hastade oförsigtigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
