Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vis icke. »Sten Sture, den Hl—
clio kallad, hailo redan under
sin morbrors, Karl Knutsons,
tid utmärkt sig: varit den
svigtande tronens bästa stöd samt
danskarnes farligaste
motståndare, så på fältet som i
rådkammaren. I)cn gamle konungen
hade derföre på sin dödssäng
föreslagit honom till den
ansvarsfulla och svåra platsen, att
hålla hand om riket och
ordningen under dessa oroliga tider.
Tills vidare var dock ganska
osäkert, om svenskarne skulle
kunna förena sig om någon
inhemsk man; sinnena voro
söndrade, och danskarne
inträngde i landet från söder.
Då utförde Sturen en bragd,
som gjorde fienden stort
afbräck och befäste lians egei
anseende. Med sä mycket folk
ban kring Stockholm kunde fä
hopsamlad), mest bönder,
ilade ban pa ovanliga stigar mot
danskarne, som just lågo vid ett
slott. Det är betecknade för
tidens och herr Stens lynne, ntt
han ej strax vid sin ankomst
till platsen anföll, oaktadt ban
med säkerhet kunnat i grund
slå ilc öfverrtiskade och
oberedde danskarne, som ej anat
hans framryckande. Den
stolte riddaren föraktade en seger,
vunnen genom öfverrumpling
öfver en oordnad fiende! ban
sände sina motståndare htid all
oförtöfvadt rusta sig lill strid.
Dä detta skeit smattrade
trumpeterna och herr Sten med si-
na män störtade fram; allt
måste vika, och under den
oordnade flykten blefvo inånga
danskar nedhuggna.
Sedan slöts ett kortare
vapenstillestånd. Svenskarne
började öfverlägga om sina
angelägenheter; alla insågo att man
måste tillsätta en styresman för
att mota de stundande
anfallen, men hvem, det var en
fråga. Dock blef del dag för dag
klarare alt ingen såsom Sture
vore vuxen
riksföreståndare-kallet; konung skulle denne
sjelf ej ens velat blifva, då ban
insåg, alten sådan heder blott
skulle väcka de storättndes
afund saml dymedelst försvaga
hans ställning. Vid en
sammankomst hölls formligt val nf
höfvidsman åt Sverige, och Sten
Sture fick de flesta rösterna.
Det var också högeligen på
tiden; redan var konung
Kristian färdig ined en
fruktansvärd hår och landsteg nära
Stockholm. Hal) slog läger på
en stor sandås vid namn
Brunkeberg, och befäste sig der
starkt: stora vallar
uppkastades, och pä dem rasade
kanoner. Tillika sökte Kristian
genom underhandlingar få sin
vilja fram. Men svenskarne
gjorde undfly k t er; tiden
förgick och danskarnes lifsmedel
förtärdes; man hoppades att de
sedan skulle se sig nödsakade
att segla hein igen. Kung
Kristian och hans män längtade
efter en strid, tv de voro öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
