Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;-ui
dc emot dem, var att
klacknr-nc ej voro nog höga, men när
lian sedan började gä oeli
„knar-renu lät höra at’ sig så blef
Walter alldeles försonad. Nu
gick ban med långa steg fram
och tillbaka i kökskammaren
och stampade duktigt med
fötterna så att det genast skulle
höras att ban hade stöfiar; det
kunde nu gå an i
kökskammaren, men när Walter, lika
bullersamt vandrade jrenotn de
andra rummen, så fick ban
påminnelser från alla håll.
»Walter, Walter, du
spränger ju mina örhinnor med ditt
stampande," ropade Pappa.
»Walter, Walter, du förstör
ju mina nerver! jomrnde sig
’Tant Ulla.
»Det år rysligt hvad dina
stöfiar lukta nytt läder!"
klagade syster Minna och
rynkade på näsan.
Walter blef misslynt.
»Fasligt pjåkigt folk här i gården!"
mumlade han, men bjöd ändå
till att gå litet saktare.
Snart glömde han likväl sin
goda föresats och når det på
förmiddagen koin fremmande
kunde Walter ieke alls sitta
stilla, han liadc tusende bestyr
i rummen, tusende saker att
fråga mamma och hvarje gång
ban gick genom salongen, gick
ban som förut med långa steg,
slog klackarne hårdt i golfvet
och knarrade. Mamma
varnade, Pappa nekade, men det
var allt lör frestande och Wal-
ter glömde sig eller ock
brydde ban sig ieke om att lydn.
Sist och slutligen för att
gästerna icke skulle skrämmas
ur huset, tog man gunstig herrn
vid handen och satte honom
på cn stol, der fick lian sitta
och nu var det ej värdt att
pruta emot, ty Pappa såg
ganska allvarsam ut. \Y alter satt
oeli tittiule pu sinn nya stöttar oeli
(rungade fötterna af och an, men
tråkigt var det. Kfter cn stund fick lian
dock tillåtelse att lemna sin plats med
vilkor att ieke mera Btanipa. Walter
höll också sitt löfte sä länge han var
i rummen, men i trapporna kunde han
»möjligt gå sakta, nej, lian måste
springa och ett, tu tre snnfvnde lian i dc
hala, tnnga stöflarne och rullade
utför trapporna som en sten ftnda ned
till gården. En dulctig bula, en
skrapad tillsa och ett hål på armbågen blef
följden deraf. Det var oekså
märkvärdigt hvad dc stöflarne hade för en
otur uicd sig!
Minna och Gerda lekte på gården
med sina små kattungar. Walter som
var på dåligt humör stod cn stund och
betraktade dem; hvatjc gång
kattuu-garne kommo honom nära gaf han
dem liteu spark med sina höga
klackar, i början helt varsamt bara för
att se hvad kattorna skulle tycka om
rlet men sedan hårdare för att se om
spikarne oekså gjorde någon nytta,
och slutligen så hårdt att de stackars
kattorna jamade af smärtu och flydde
långt burt. Minna och Gerda greto i
kapp och skötcrslcnn bannade sa att
Wulter sjelf biel illa till mods. dets
fruktade ban att Hniiu cn gång få
sätta sig på stolen dels emedan
samvetet anklagade honom för att hafva
stört flickornas glädje.
För att förströ sig giek Wulter ned
i trädgården, der kunde man då
åtminstone få stampa af hjertans lust.
Oeh det gjorde Walter så att
lervatt-net stänkte högt upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
