Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•310
farväl, — din mor skall oj
vara tröstlös, nej, Ilerren skall
gifva henne nåd att ntan knot
skiljas från dig. — Så
underbart, — detta år nu andra
gången, sora en liten tillfällighet,
förutspått mig bönhörelse. Min
lilla fvrväppling, min
slocknade stjerna, jng tackar er, för
ntt ni gifvit mig hoppet. Nu
hnr min engel lyft vingen, snart
följer jag honom!"
— Och så var det!
Sylvia.
Walters nya stöflar.
Det är ändå märkvärdigt
hvad det är roligt att få nya
stöflar! Hvad är det ntt få en
ny kolt? Koltar har man ju
burit, så godt som sedan man
född blef, men stöflar får man
just icke förrän man blir så
der omkring sex eller sju år
gammal.
Den lyckliga dagen hade
också ändteligen kommit för
vår Walter. Redan länge
halle han klagat öfver de
tråkiga kängorna; de lindé så
tunna sulor ntt mnn aldrig fick
gå ut när ilet var vått; de
hade så låga skaft att ormarne
kunde bita en i benen; de
hade så låga klackar att man
vnr mindre än andra pojkar,
ntt icke tala om huru
odrägligt långsamt det gick om
morgnarne att träda
kängsnören i hvnrje bål. Walter
hade nog i hemlighet gråtit för
den sakens skull ibland, men
det talade ban ej om, ban vnr
ju dock redan ett godt stvcke
på sjunde året. Mamma iiade
nittills alls icke lyssnat på
klagomålen, men när det nu
råkade bli en så regnig sommar,
så beställdes de efterlängtade
stöflarne.
Medan skomakaren tog mått,
satt Walter hein tiden och
gjorde honom uppmärksam på alla
vigtiga punkter i saken:
.Duktigt höga klackar med
spikar under" sade ban „och
rätt höga skaft med en hög röd
kant, kära mästare och så kan
mästaren smörja dem riktigt
tjockt så att ile ej bli väta när
man går ut".
.Skall jag sätta.knnrrcn"dit
också?" frågade skomakaren.
.Hvad år .knarren"?"
frågade Walter förundrad.
.Jo, det är tocket som man
sätter i sulan, så att det
knarrar" svarade mannen.
.Ack jo, kärn mästare, sy
knarren med, det förstås!"
Dagarne föreföllo Walter
bra många och långa innan
stöflarne blefvo färdiga och
upprepade gånger hade ban
försäkrat mamma att en
skomakare som sydde så långsamt,
belt visst, borde nfskedas.
Slutligen kommo de dock, smorda
och starka med tjocka sulor,
klackar, höga skaft med röd
kant och tvenne .öron" uti
hvilka Walter kunde sticka
fingrarna när han drog stöflarna
pà sig. Det enda Walter ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
