Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•330
Oeh der blef min nåd sä lin.
Att det vnr behändigt.
Kullen åt mig, som på lek.
Och en flicka, späd och blek,
Knöt an k ut pä tråden,
När ett fel var på don.
Pennan. Hvarför var hon
så blek?
Papp. Skulle man ej vara
blek i de stora fabrikerna!
Der stå i de långa, låga
salarna Hera hundrade arbetare
och arbeterskor, hvar och en
pä sin bestämda plats. Der
är en varm oeh tung luft, och
det. fina lindammet uppfyller
rummen. Menniskorna stà der
så tysta, bleka och
allvarsa-ma, ty ingen kan tala med den
andra, emedan ingen kan
höra den andra. Endast
maskinerna surra:
Sn it urr nrr, spindlarna gä,
Rullarna svänga,
Trådarna krypa,
Remmarna hänga,
Oljorna drypa,
Luften är grå.
Surr urr urr,
Allt är maskiner,
Jernet arbetar,
Pustar och hviner,
Suckar och stretar:
Ack, hur är så
Herrskaren fallen?
Allt sig förvandlar,
Hårda metallen
Tänker oeh handlar;
Menskan ser på.
Pennan. Nej, då undrar jag
ej mera, att menskorna äro
bleka. Det måste varn
underligt, att Se jernet arbetn,
Iika-som en tänkande varelse,
medar. menniskan står der som
det styfva jernet oeh ser uppå.
Papp. Nå ja, penna, det
är likväl menniskan, som har
uppfunnit mnskinernn och gjort
eld, luft, vatten och jern till
sina tjenare. Det är ott stort
oeh förundransvärdt
herravälde, som Gud har gifvit
menniskan öfver naturen. lians
är makten, äran och
herrlig-heten. Mon fastän nu
menniskan vet, att. hon, genom Guds
gåfva, råder öfver elementerna,
så måste hon blifva underlig
till mods, när hon likasom ser
inför sina ögon naturens
krafter arbeta som flitige drängar
i bennos tjenst. Och sedan
det starka dånet i de stora
fabrikerna !
Medan menskan står så stum,
Dåna jern och vatten,
Som ett haf i storm och skutn
Brusar dàft i natten.
Men när hvilans timma slår
Oeh arbetarn hemåt går,
Tystnar allt pä stunden:
Då är stormen bunden.
Pennan. Det är ju ett
trolleri.
Papp. Icke en minut
öfver rätta tiden få jern och
vatten arbeta. Knapps, en lätt
tryckning på hakarna, och allt
står stilla. De stora hjuien,
som drifva alla de små,
kunna fortfara att svänga, men do
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
