Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•331
små hjulen äro lösta från
deras herravälde, oeh alla de
tusen spindel rullarna stanna i
blinken, likasom på ett gifvet
kommando. Efter det starka
dånet följer en djup tystnad.
Men då bölja menniskornas
tungor komma i rörelse,
likasom behöfde de röra på sig,
för att ieke styfna för alltid.
l)à böljar ett sorl af
arbetarnes röster, medan de strömma
ut ifrån arbetssalarna oeh gå
hvar oeh en hem till sitt, för
att återigen känna sig vara
menniskor, ända till nästa
arbetstimma, när dc åter blifva
maskiner. De ha då hvilat
sig och fått prata. Kär hvar
och en är pä sin plats, börjar
dånet på nytt, hafvet brusar
äter, menskorna tiga och
elementerna tala.
Pennan. Kan detta vara ett
gladt lif?
Papp. Nej, men ett
nvt-tigt. Jernet arbetar mycket
fortare och jemnare, ån de
bästa menniskohänder.
Derigenom blir allting billigare och
ofta bättre. Fabriksarbetarne
hefva sitt bröd, men ett
sorgligt och enformigt lif hafva de
visst. Öfra blifva tle sjuka af
den osunda luften, tystnaden
gör dem nedslagna, och
många dö bort i föåtid.
Pennan. Stackars folk! Men
berätta nu huru det sedan gick
med dig.
Papp. En del garn säljes
i bundtar, och en del väfves.
När jag från spindeln kommit
som en fin tråd på rullen,
flyttades jag i väfrninnien. Der
lindades jag på härfträd, för
att blifva ränning i väfvarnn,
och en annan del upplades i
spolrullar, för att göras till
inslag. Ränningen klistrades —
ulf, det var en otäck pomada!
— och så bar det af m i
väfstolarna.
Pennan. Voro de också af
jern?
Papp. Allt, utom garn,
väf-skedar och väfverskor.
Väf-rumnien voro som
spinuriim-nien, och der stodo må tiga
hundrade smärta, vackra
väfstolar, hvilka, likasom spindlarna,
kunde sättas i gång eller
stoppas, när man tryckte på en
hake. Knaps, och nu blef ett
buller, som icke var bättre än
det förra, men det var icke
mera surr-nrr, utan klapp-klapp.
Klapp, klapp, spolen Hög
Som en pil från strängen,
Klapp, klapp, lätt. ban smög
Mellan garnets hängen.
Skeden slog sitt klapp hvar
gång,
V äfven vexte fin och lång,
Flickan knöt hop tråden,
Som brast af i våtleu.
Pennan. Var det samma
flicka, som spann?
Papp. Nej. Der voro
både flickor och mammor, och
vid somliga väfstolar, sora
väfde dräll efter utklippta
pappersmönster, stodo äfven
karlar. Ändtligen var väfven fär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
