Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig. Da skulle lian åter
klistras, borstas oeb blekas i
blekvalton: sedan skulle lain iin
engång blekas tillika ined en
mängd garnhärfvor, for att bli
hvit, och så fick jag åter se
solens glada ljus. Derefter
måste jag in i en förfärlig stamp,
för att blifva rätt glatt och
an-gen åin: det hörde ännu till en
vårdad uppfostran.
Dunkelidnnk!
Klossen trampar,
Stönar, slumpar,
Bultar, slätar,
Jern nar, rätar,
Utan pjunk,
Allt i ett lunk.
Dunkelidnnk!
(Forts.)
Den goda Susanna.
Af Miss Edgeworth
I’’flrst» linpillet.
Maj-drottningen.
(Forts. fr. n:o 41.)
— Jag vet icke, men jag
tycker mem om det, än om
andni.
— Ni är enfaldig, mittliarii.
— Det är jag som alltid
ined mina egna händer gifvit
det föda; det följer niiir
öfverallt; jng bar alltill dragit
försorg om det och det är min
nior, som gifvit mig det.
Nåväl, låtom oss ej
mera tala derom; om ni mera
tycker om ert lam fin er far
och mor tillsammans, sa behåll
det. Farväl.
— Nej. stanna, stanna för
Guds skull! utbrast Susanna
och fasthöll honom i
rockskörtet. — En bel vecka, sade ni?
Min mor hinner då kanske
repa sig. Nej. jng älskar icke
mitt lain hälften så mycket. —
Och med lugn röst tillade hon:
— Tag mitt lam.
— Hvar är det? frågade
advokaten.
— På ängen, vid åst randen.
Det måste innan solens
nedgång vara öfverlemnadt åt
slagtare!!, mins det väl.
— Jag skall icke glömma
det, svarade Susanna med
fasthet.
Men såsnnrt hennes
plågoande vändt henne ryggen och
lemnat linset, gömde det
stackars barnet ansigtet i sina
händer. Hon väcktes dock snart
upp ur sina drömmar af
modrens svaga stämma, som
ropade ..Susanna!" från rummet
bredvid. Susanna gick in till
henne, men drog icke upp
gardinerna då hon sntte sig vid
hennes säng.
— Ar du der, min
älskade? Drag upp gardinen sä att
jag må fä se dig; hörde jng
icke en fremmande just tnln
med dig? Hafva vi äter
någon ny olycka att befara?
frågade modren och reste sig pä
armbågen för att kunna se sin
dotters ansigte.
— Anser du det då för en
olycka, goda mamma — om
min far ännu en vecka skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
