Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•341
stodo närmast, sade helt sakta
till hvarandra : — Han ar blind!
Hvilken olycka! — lian ser
mycket fattig ut: lians kläder
äro alldeles föl-slitna! sade en
annan. — IIuii måste vara bra
gammal, ty lians hår är
alldeles hvitt; och han måste
komma bra långt ifrån, ty hans
skor äro alldeles utslitna,
anmärkte en tredje.
Alin dessa anmärkningar
gjordes medan den gnmle
stämde sitt instrument, ty såsnart
ban började spela, herrskade
eu djup tystnad rundtomkring.
I la ii tycktes finna nöje i
denis barnsliga utrop nf
förvåning och glädje, oeh snar att
tillfredsställa sitt lilla
auditorium, spchulc ban än cn glad
visn, ån en sorglig ballad, allt
för att gå allas olika
önskningar till mötes.
Susnnuas stämma, som var
mild och rörande och som var
ett uttryck nf hennes hjertas
godhet, slog den gamle
spelmannens örn. Unn vände
lifligt sitt. hufvud mot det håll
der hon stod, och alin gånger,
som hon uttryckte sin
förkår-lek för något nytt stycke,
märkte bnrnen att ban spelade det
tvenne gånger.
— J.-ig år blind, snile den
gamle mannen, och jag kan
icke se edra ansigten, mina
barn; men jag kan urskilja er
alla på edra röster, och jag
skulle kunna säga hurudant
lynne och knrakter enhvar nf
er har, på blotta ljudet nf dess
röst.
— Nej, verkligen? sade den
lilla William, en af Susannns
bröder, som utan krus
smugit sig frnm tätt intill den
gniu-In. Nåväl, ni har nyss hört
min syster Susannns röst. Kan
ni såga hurudan hon är.
— Helt visst kan jng det,
och utan att fördenskull vara
någon stor trollkarl, sade
spelmannen och tog gossen i
famnen: er syster Susanna barett
godt bjertn.
Den lilla gossen slog ihop
sina händer.
— Och en god karakter
dessutom.
— Iiätt! sade William och
slog ännu kraftigare ihop sina
små händer.
— Oeh sedan håller hon
innerligt af den gossen, som nu
sitter på mina knän.
— »Ja, det är sant, mycket
sant! utbrast barnet och alla
de andra upprepade i korus:
— Det är sant!
— Men huru kan ni veta
allt det der, ni, som är blind?
frågade William och
betraktade uppmärksamt den gamle.
— Tyst! sade Jolin, som
var ett år äldre än brödren
och mycket mera
tillbakadragen än ban, man bör icke
påminna honom att han är blind,
det år ieke snällt.
— Ehuru jng år blind, knn
jag likväl höra, sade
spelmannen, och jag har af cr syster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
