Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341»
Finland mycket vigt ig innn.
Näst bottom kunna vi
ihog-komma biskopen i Åbo,
Laurentius eller Lars Suurpää
(Storbufvu(l),3auit landets
tvenne lagmän. jUnder en
sammankomst i Abo antogs Sture
enhälligt till rikets
föreståndare, ocb finnarne förklarade
derjemte |)à det kraftigaste sig
önska fortfarande som hittills
q varblifvaigemenskap med
Sverige. Till yttermera visso begaf
sig dock Sture till dessa
landsändar, sammanträffade med de
förnämste riddare och aftalade
ytterligare med dem hvad som
sakernas allmänna skick
påkallade. Till högsta styresman
öfver bela Finland sattes Erik
Bjelke, egentligen svensk till
börden, hvilken dock
öfverträffade Here infödde finnar i
kraftig verksamhet för det :lt
hans omvårdnad anförtrodda
folkets väl. Också behöfdes
bela hans förmåga för att helst
litet böta eller afvärja alla de
hugg, som denna tid riktades
mot vårt fosterland.
Danskarne sökte alltid uppreta
Hyssland till krig, på det de måtte
få sä mycket friare spel;
också var det endast med största
möda som Bjelke lyckades
förebygga upprepandet af de
förra, ohyggliga härjningstågen
inom vårt, lands område.
Noggrant öfvprviikade ban städse
ryssarnes
förehafvanden,bemödade sig om att kunna
fredligt ti|||llösa gränst vistigheter
o. s. v. ja, slutligen bragte ban
det verkligen derhän, att en
fred på sextio år blef afslutad
och stadfäst. Men samtidigt
härmed blossade striden mot
Danmark i full låga, och att
afvärja dess följder, det hade
ej ens den skickligaste krigare
kunnat åtaga sig, då mycket
af landets krafter togos i
anspråk för det danska krigets
förande till lands. I detta
fingo dock svenskarne framgång,
men till sjöss voro de i grund
underlägsne. Flere dristiga och
roflystna sjöröfvare ströfvade
omkring på hafven, och
af-bröto handeln genom att
upp-hringa och plundra hvart
fredligt fartyg, som tle fin<io tag
uti; att värja sig mot dem var
svårt då man ej kunde veta
hvarifrån anfallet vore att
förvänta. Flere fartyg vågade
sig det oaktadt uf, men det
fick bero på besättningarnas
antal och mod, huruvida man
skulle slippa frainellerej.
Också kunde iiåiron trång inträffa,
att röfvarene blefvo
öfverman-nade; så hade t. ex, männen
på ett Kautnofartyg, en gång
lyckats besegra sina fiender
och taga deras genom
föregående strider samlade rika byte.
Men slikt hände nog sällan
och handeln led ofantligt. Salt
och andra nödvändighetsvaror
hemtades öfver Sverige och
Estland; bristen i landet blef
kännbar men kunde ej afhjelpas.
Framgångarne upplifvade yl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
