Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•357
nen hum] fam; och ni ämnar
låta dödn ilet?
— Det at* slagta rns sak.
De bilda gossarne
öfverlemnade sig at högljudda
sorgeutbrott; de stötte undan
sltig-tarns hand, slogo sina annar
kring lammets hals, öfvertäekte
det. med kyssar — det
stackars kräket började brilka.
— I morgon skall det icke
mera bråka, ande William
under en ström ad’ tårar.
Slagtarn bortvände
hufvudet, och torkade hastigt sina
ögon ined den blåa
förklädssnibben.
Men advokaten var
obeveklig: ban upplyftade hårdt
lammets hufvud, som lutat sig ned
lör att beta. — Jag har ingen
tid att ge bort, sade ban;
slagtare, kom ihåg hvad jng sagt:
om det är fete, så ju förr
desto bättre; och ban aflägsnade
sig, döf för de stackars små
barnens rörande böner.
Såsnart ban gått bort, reste
Susanna sig och sprang fram
till sitt lam; hon lutade sig
oeli plockade några
klöfver-strån, för ntt för sista gången
låta det äta ur sin ltiiiid. Den
stackars Daisy slickade den
så välkända banden.
— Nu måste vi gå, sade
Susanna med svällande hjerta.
— Jag skall vänta sålänge
ni vill, sade slagtarn.
Susanna tackade honom; men
aflägsnade sig genast titan ntt
vända om hufvudet.
llennes stoa bröder bådo
slngtnrn vänta några minuter,
pä det ile skulle fä plocka
blåklockor och andra blommor
för att pryda det oskyldiga
oflerlamiiiets hals. Efter
denna ceremoni anträdde de sitt
tåg, åtföljda nf den stackars
Daisy. Då dc gingo genom
byn, sågo de sig omgifna af
alla bain, bland hvilka äfven
sbigtarns gosse befann sig.
Unn hade icke glömt
Susannns uppträdande i fråga om
den fnlska shillingen, hvilket
räddat honom undan Tom
Ca-ses vredg. Han sprang genast
till sin far för att af denne
anhålla om Susannns lams lif.
— Jag har just sjelf tänkt
derpå, min gosse, sade
slngtnrn. Det år 6yiul ntt döda
ett så vackert Jitct Inni, och
jag funderade just på huru jag
skulle kunna undvika det och
säga det åt advokaten; det år
en hård mnn; det gifs ieke
mer än ett medel att få
honom ntt taga reson, och jng
skall begagna mig deraf,
kosta hvad det kosta vill. Men
vi få ej sägn någonting derom
åt barnen, ty det kunde ju
bända att jng skulle
misslyckas i mina bemödanden, och
det vore ännu mera grymt,
e-inot den etacknrs Susannn, som
år en så god flicka och som
har så godt att. brås på, ty
hennes föråldrar äro lika bra
som hon. — Nåväl, mina små
vänner, sade ban derpå högt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
