Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det år snu||t; men jag hoppas ntt ui ej
anser inig vara un sådan, som
gfirsvà-righc.er ni’ smånaker.
— Men, tiule sir Arthur, mun hur
-agi ilft ui voro envis oeh
proeessly-^teii: men ui ser mig ej ut nit
förlje-mi ett siiiliiiit niiiim.
— Jug ho|i|ins (lei. min herre, livad
iller denmi jord ungar, sn vill jnj; ieke
draga fördel uf ull ni ge Hin vill Im
den: ilen Rf er, blolt ui i utbyte gur
mig en iiiniiin, som behagar mig, eller
på ett eller minut vis ersätter
inigden–amma. Jng behöfver ej siign niern
om deu saken.
Jng erinrar mig ensak. mr.
Pri-ee. åtcrtcg sir Arthur, efter ett
ögonblicks tystnad. Man bur sagt mig utt
(let uti ert arrendekontrakt skulle
fö-re|luuns en n uf litt i. Jug har ej förut
velat nämna härom för att ej inverka
pà er, innan vår linudel vore afslutad.
Säg mig. huru |länger del egentligen
ihop med ilen saken?
För ull sägu sanningen, oeh ilet
är i mitt tycke under ulln
förhållanden iillliil det bästa, visste jag icke
hvad en nnllitet vnr iiiunii advokaten
(’nse iinderrättudi; mig derom, oeh
sade mig att det liviirkeu är mer eller
mindre än ett misstag. Men som jng
icke gerna kuu tänka mig, ntt mun
uieil ulMgt begur ett misstag, sn
tycker jng att det vore ärligast nit genast
rätta det. när man upptäckt detsamma.
Men udvoknteu påstår att det icke är
enligt med lagen; och derom kan jng
naturligtvis ingenting säga. Den som
uppsatt mitt arrendekontrakt hur
begått ett misstag, geh om jng uiàste
vara ansvarig derför, fur jag väl
underkasta mig följderna. Emellertid knu
jng visa er ett rekommeudationshref of
er salige herr bror, af hvilken jug
e-mottagit detta arrende. Ni kuu af
denna papperelapp, 90 liurudnmi haus
afsigter emot mig voro; men advokaten
säger, ntt iletia papper inför en
dumstol ieke har dec ringaste vlrdc. oeli
jag begriper mig ej det minsta på hans
resonnemang. Allt hvad jng förslår
är, att båda purlerini niciiin drt ärligt.
Vidare vet jag ej.
— Hur ui ej haft någon tvist mod
deil der advokaten, som ni så ofin
talat om? frågade sir Arthur. Berätta
mig uppriktigt huru härmed förhåller
sig.
— Anledningen till vår oenighet
är en bit jord af fögu värde, soui
gränsar till advokatens trädgård, oeh som
lian gerna ville kunna kommu åt. Jug
liar sagt honom min tanke ata saken
oeh det är, ntt denna lapp tillhör
socknen oeli ntt jng aldrig skall ge mitt
samtycke till ntt ban orättvist
tillegnar sig densamma, Det som
härvidlag mest smärtade mig vål at| den
gräsplan, hvarmed ban nu ville utvidga sin
trädgård, uf bygdens bain och ungdom
alltid begagna is till fiörlnstelseplut»; det
ärder, som de alltid den första maj firat
sina glada fester, oeli det har gått mig
till hjertat utt se dem orättvist
beriif-vhs denna denis oskyldiga glädje.
Låtom oss gå alt bese delta slälle.
sade sir Arthur; det är ju icke långt
härifrån?
— Åh uej. uiin herre, blott några
sleg.
l)a de framkommit, skyndade sig
mr. Case, som sett dem priiinene.ru
till-summnns, ut till dem för att
förekomma alla explikationer. Han hade allt
skäl att ieke tycka om sådana, men
kom olyckligtvis den un gång lör seilt.
— Ar detta här den omtvistade
jord-luppeu, frågade sir Arthur.
— Ja, det är alltsammans, sade
Price.
Nåväl, sir Arthur, låtom oss ej
mera tula derom, sade deu illpurige
advokaten med elt sfitsnrt leende; den
må tillhöra hvem som helst, jag
nfsü-gcr mig alin anspråk derpå.
— En så lagklok man, som ui, mr.
Case, svarade sir Arthur, borde veta
att mnti ieke kau bortgifva någonting,
som man ej har laglig rättighet till.
Och ined bästa vilja i verlden utt
göra er mig förbunden genom att skänka
mig dettu stycke jord, kan ni ej gör»
det. då den redan tillhör mig. genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
