Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4(.M
4 December. Då kom
Buller-basius i träta med Nygårds
gossarne om en stor raritet, som
de hittat i stallet, oeh det var
ett dödt möss. Bullerbiisius
slog med sin käpp Calle
Nygård en stor blånad öfver
ö-gnt, ocb Calle Nygård var
mindre än ban. Kör detta skulle
Bullcrbnsius bedja Cnlle oin
förlåtelse, men |inn ville ieke.
— Det vnr Calle, som först
slog mig, sade Lasse.
— Ja, men Calle var bara
fyra år, och Bullcrbnsius var
sex. Fy stora skammen, att
slå en så liten gosse! Oeh när
Bullerbasins ieke ville be om
förlåtelse, fick ban ris af
pappa. Det var första gången på
nela året. Bullerbasins måste
bedja 0111 förlåtelse, men då
kom det värsta. Man bad med
munnen, men ej med sitt.
bjert||. Några dagar derefter, när
gossarne snöbollades, kramade
Bullerbasins en boll mycket
hård oeh kastade ilen på Calle.
Bollen träffade Calle på
kinden, och kindenavall upp. livad
knllnr mun sådnnt?
Lasse teg.
— Det kallar man hämd, oeh
hämd är, näst otnck oeh
falsk-het, det allrastyggaste.soui finns
i en menniskus hjerta. En
hämdlysten menniska är Guds
fiende, och alla englar i
himmelen gråta öfver en sådan.
Iluru kan en sådan menniska
någonsin ha någon glädje och
frid i sitt samvete?
Lasse bet ihop tänderna oeh
gjorde en förunderlig grimas,
för att hålla mot tårarna. Om
en liten stund steg han upp
från ]mi|en oeh gick bort,
u-tan att säga ett ord.
Hilda kände »in kåre
broder och låtsade ieke märka
grimasen, ej heller bud hon
honom bli »jvnr. Om en half
timma kom Lnsse åter,
strå-lunde af förnöjelse. Hvar har
du varit? frågade Hilda,
— Det var sn, sade Lasse,
litet förlägen, ntt... du mins
ju min kälke, som jng fick lill
julklapp sista jul. Moppe
heter linn, oeh en så snäll kälke
finns ej, som Moppe.
— .Ja, sade Hilda, jag mins
att du håller af Moppe mer
än nf den bästa häst, och du
skryter alltid, att ingen har en
så bra kälke.
— Nil hnr jng gifvit
Moppe åt Calle Nygård. Han blef
sà glad, vet du, ja så glad, så
glad, ntt du kan inte länka
huru rvsligt glad han blef!
— Än du dä. Lnsse? Blef
inte du oeksà glnd?
— Ju, vet du, Hilda, jng
har varit så ledsen lör det
döda mösset, och så ond hnr jag
varit allt sedan dess, och så
tråkigt har det varit ...och
när du berättade 0111 huru Guds
englar gråtn, då vnr det som
ville jag gråta med ... oeh så
gick jag till Calle, ser du...
oeh nu år det bra igen, nu är
jag sà rysligt glad, vet du, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
