- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-52. 1870 /
406

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-i or.

för gin egen räkning sora litin
sparade sin i;iiiné, Rido miss Lucy. och jag
har nf hennes mor fält hör» liviirtil!
hon använde ilen Snsiinn:. hur gifvit
ilen åt sin fur — och |leuna gång kiiu
hon icke vägni, litt. lugn emot ilen
klädning, som vi sjelfva invälja åt henne,
isynnerhet stim hennes |nor är så
förtjust uti den. — A propos, Susanna,
man hur berättat nss ntt du i stället för
nit blifvit uinjdrot Irttflg föredrog Att
sit-tn bär instängd rid din mors sjuksäng.
Din mor hur nu åter vackra rosor på
sinn kinder.

— Aek, madame, afbröt den godu
arrendntorskun, nu är jag fullkomligt
frisk! det är glädjen som läkt mig.

— Ja, jag hn|ipas, min goda mrs.
Price, att ni på er dotters födelsedag
skall få gå ut, och den är ju den 25
har jag hört berättas. Skynda er nu
ull bli frisk, ty min liror har för
afsigt alt på dcniiii dug låta de unga
flickorna oeh gossarne dansa.

— Ja, sade sir Arthur, oeli jag
hoppas att ui denna dag hjertligt skoleu
roa er på den trrfina gräsplanen, du
och dina unga vänner. Jag skall
sägn dem att del ilr ditt vackra
uppförande som förskaffat dem denna plats,
och om du. Susmina. har någon
ynnest att begära, som blott står i min
förmåga litt uppfvllu, så säg det utan
fruktan; dessa fruntimmer se icke ut
såsom skulle de hufva lust att neka
dig någonting förnuftigt, och du åter
icke som skulle du ämnn begära
någonting oförståndigt.

— Min herre, sade Susanna blygt,
sednn hon först rådfrågat sin mors
blickar, jag skulle nog hafva cn ynnest
att utbedja mig; det skulle varit för
Rosa.

— Välan, jag vef iekc hvem Rosa
är, men det är detsamma, fortfar,
sade sir Arthur småleende.

— Jag tror nog. mina damer, att
ni sett henne, sade mrs. Price; det ftr
verkligen cn mycket snäll liten flicka.

— I |ch hon nrbetar dessutom så bra
ocb flitigt, fortfor Susanna ifrig| i det
buii vände sig titi uiiss Lucy; hennes

i mor och hon hnfvn hört att ni
behöf-1 ver en kammarjungfru.

— Säg ingenting mera, afbröt miss
Lucy: dina önskningar äro uppfyllda.
Hed Köla i niorgnn bittida komma till
oss, eller kom hellre sjelf med henne,
ty vår hushållerska måste |ala ined
dig om en viss kaka. Hon skulle
vilja litt du sjelf bakade den stora
fest-kakan. Jag vet at| hon rcdiin liar
många gin|a saker i beredskap (Sr
densamma. Den måste blifva sn stor att
alb. få sig en skifva deraf. Jag
önskar blolt ntt den mätte blifva lika god
som ditt bröd. Farväl!

Lycklig den sinn kan ragu farväl af
en bel familj, hvilken tacksamheten gjort
stum, men hvilkciiskult nedkalla
liimiue-lciis välsignelse öfver sina välgörares
hufvndcn, såsnurt dessa aflägsnat sig.

— Hvad jag ännu skulle önska,
sade arremlatarn, ehuru det nästan ären
synd att mera önska sig någonting
sedan man så blifvit öfverhopad af
o-väntad lycka, vore dock att vår gode
väu, ilen gamle blinde spelmannen, nu
vore häri Vår lycka skulle uppvärma
vår gamle väns hjerta, Snsannu. Men
det soln dock ilium liättre är, at| vi
näsiii gång kuuna återbetala honom lilius
pengar; hvilket dnck ingalunda skall
förminska den storu tacksamhetsskuld,
i hvilken vi alltid skola stå hos
honom. Huru gerna ville jag icke se
honom der vid bordsändan tömmande ett
glas mjöd till vår godu Susannes
välgång 1

,Tn, sade .Susanna; och då hnn
kommer skall jag bjuda honom ett ägg
nf min perlhönu samt visa honom min
lilla Daisy.

Ja, min älskade, sade i sin
ordning modren, och han skall sprlu den
der vackra visan oeh sjunga den der
balladen för oss. — Men hvar är den
väl? jug bar icke &unu läst den till
slutet.

— Rosa sprang bort med ilen för
att visa den i byn, mumma; jag skall
gå efter den oeh efter två minuter
vara tillhaka.

Susiinna träffade sin vän under hug-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:43:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1870/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free