Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•412
li fre riddersmfln funno döden.
Eget nog liönle den gamle
Heming Gad, Sturevännc.n,
hvilken som jag nämnt pä
gamla dagar sadlade om, oeh
lör-hjelpte kung Kristian till
besittning af Stockholm oeh
Finland, eget nog hörde äfven han
till dc halshuggnes antal.
Förrädaren fick säledes en
temmeligen oväntad lön af den,
hvars sak han genom sitt
affall främjat.
Och sålunda gick
medeltidens sol neil i blod öfver
Sveriges rike. Bödels-svärdet
hade rasat så ursinnigt, att föga
någon utsigt var, att land ocb
folk skulle kunna höja sig ur
sin vantnagt. Men så
grundligt missräknade sig konung
Kristian i hoppet alt nu för
alltid hafva förqvåft hvar
gnista till motstånd, att tvärtom,
såsom utgången skulle visa,
hela folket kom i rörelse, samt
hvar ocb en föredrog döden
framför lians ok. Beräkningen
att en massa utan anförare lätt
skulle kunna kufvas blef
äfven sviken, ty all omtänksam
grymhet till trots fans ännu i
Sverige den man, som kunde
fortsätta Engelbreekls och
Stu-rarnesverk. Hans lif bildar
också nyckeln till nordens nyare
historie; lians namn känner du
redan- Det var Gustaf
Eriksson W asa.
Grafvar nes vän.
Hon var en liten blek
flicka, halt oeli puckelryggig och
oförmögen till arbete, Ilon
bodde med sin farfar i en
liten förfallen stuga nära invid
kyrkan. Hennes käraste
lekplats lindé alltid varit den
stilla kyrkogården, der trifdes hon
så väl och pä dess kors oeli
grafvårdar hade b ärft c t lärt
bokstäfverna af gamle farfar
som också brukade silta der
ute. Ensam som hon var
halle den lilla Helena roat sig
sjelf så godt hon kunde; hon
lekte med tallkottar och
rönnbär, byggde med stenar och
biide andra barnsliga lekar för
sig, tnen inest älskade hon
blommorna. Hon kallade dem
sina små systrar, helsade hvarje
dag „god morgon" och gick
aldrig bon utan nit säga „atljö"
till dem. Kyrkogården
betraktade hon soin sin trädgård.
Så mycket hennes svaga
krafter tilläto, putsade hon
gräsmattan från torra löf ocb
qvistar och bortrensade ogräset
från dc sina bliimbänkar som
här oeli der voro anbragta på
grafvarne. De sörjande
kunde i början icke förstå huru
det kom sig att grafvarne
voro så nätta och välskötta, de
kunde ieke ana att den lilla
krymplingen som tyst smög
omkring på kyrkogården var
den som obedd åtagit sig detta
arbete. Äfven brukade
Helena binda kransar och buket-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
